MEDBEROENDE – ENBART MISSBRUKSRELATERAT?

Att vara medberoende förknippas i litteratur, journalistik och mänskliga berättelser, erfarenheter ofta med att ha växt upp med en missbrukande förälder, där den utsatte anpassat sitt beteende över tid till någon som mått psykiskt dåligt och levt i missbruk. Exempelvis är det vanligt att den utsatte har en utomordentligt snabb reflex att tassa på tå runt en närstående. Detta för att undvika obehag och en stark reaktion -skam, hot, våld, psykisk mobbning med mera.

SVTs senaste programserie, ‘Djävulsdansen‘, av Sanna Lundell och Ann Söderlund fokuserar på just detta vilket är ett tecken på att det blir mer lättare att tala om detta. Jag önskar vidga och ompröva detta etablerade begrepp:

Medberoende som fenomen behöver INTE nödvändigtvis ha att göra med en missbrukande anknytning. Utan är enbart ett begrepp som pekar på ett sociopsykiskt resultat ur en destruktivt utvecklande nära relation över tid. Oavsett missbruk eller ej.

En sådan destruktiv relation kan förekomma mellan förälder och barn, framförallt om familjesfären är rigid och sluten där det inte finns utrymme för kontrasterande miljöer, andra anknytningar eller motsvarande som kan ge alternativa perspektiv. Miljön blir vardag som representerar världen där ute.

Ett applicerande teoretiskt perspektiv på detta är anknytningsteorin av den brittiske forskaren och författaren Bowlby (1907 – 1990). Enligt Bowlby bär människan på en djupt evolutionärt grundade sociala överlevnadsmekanismer. Under våra tidiga första levnadsår är vi i behov av social trygghet och stöd för att överleva och utveckla en normal tillit till oss själva och andra människor. Detta gör att anpassningsförmågan är en förutsättning för överlevnad, vilket sätter barnet i stark beroenderelation. sker inte detta samspel i någorlunda harmoni eller på ett konstruktivt vis där barnet lär sig reglera förvirrade känslor eller obehagliga upplevelser utvecklas en relation som yttrar sig destruktivt. Barnet trycker istället (omedvetet) bort sitt förvirrande tillstånd- inte sälllan av skam, värdelöshetskänslor, ambivalens m.m (beroende på omständigheterna och reaktionerna).

Utifrån detta utvecklar vi enligt Bowlby arbetsmodeller i förhållande till att möta oss själva och andra människor nära oss. Modeller blir antingen trygga, otrygga eller en komplex blandning av dom. Målet i denna process är utvecklandet av ett konstruktivt själv, ett barns självförverkligande. Detta innebär att lära sig förmågan att våga stiga ut i den sociala utmanande omvärlden men i kris kunna reglera svåra känslor, eventuellt söka stöd hos andra. I ett sådant scenario fungerar systemet som det ska, och vi kan utveckla goda, fungerande hälsosamma relationer med andra. Denna utveckling är så klart komplicerad.

Att bli medberoende är alltså en mänsklig strategi med överlevnadsmässiga motiv. De system som Bowlby lyfter fram kan alltså få oss att förstå de bidragande orsaker till många närhetsproblem, destruktiva relationer, sökandet av fel partners, rädsla för närhet, sexberoende, missbruk eller andra problem en människa upplever i sitt vuxna liv.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s