själv och tillsammans

Hur är det att vara människa i nära relation till någon annan? Hur kan en individ känna gemenskap och närhet som inte är på bekostnad av en själv? Och vad innebär det att bekosta sig själv till plats för någon annan?

De senaste tre åren har engagerat mig djupt i detta ämne. Ju fler människor jag möter som upplever svårighet att hitta en fungerande balans i nära relation till andra märker jag att det ofta handlar om

1. Balans av självständighet och beroende

2. Kunna uttrycka sina behov på ett uppriktigt sätt

Att vara självständig innebär att styra sin riktning utifrån egna beslut och val, på bästa möjliga vis i de omständigheter man befinner sig. Det innebär även att ta ansvar för sina egna behov när de uppstår, utan att sig själv eller någon annan förringas. Men även om vi är självständiga individer, så är vi också beroende av andra människor i vår närhet. Och det är en sådan balans vi vill kunna uppnå för att en hälsosam relation kan utveckla.

Vad är ett behov? Det kan vara trygghet. Vad som ger trygghet är individuellt. Det kan vara att den andre är inom räckhåll för en, att en vet vart den andre befinner sig. Det kan vara att den andre inte upplevs överge en- något som inte sällan yttrar sig i svartsjuka och misstänksamhet. Eller att det faktum att man bor ihop eller hörs för ofta känns påträngande för en och man behöver markera att utrymme och andrum är viktigt för en. Detta är saker som kan trigga oss och bli otrygga. Hur visar vi för den andre att vi behöver detta- på ett sätt som är respektfullt men har integritet?

Hur förändrar vi våra strategier om det inte går att uttrycka oss på ett fungerande sätt eller upplever problem i samband med närhet? Det kan kännas omöjligt, men vår hjärna är elastisk, annars hade vi inte kunnat lära oss uppgifter och bli snabba på något nytt i vuxen ålder. Det kräver dock tid, energi och arbete.

Det kan vara ett svårt och stort steg att börja gå i terapi. Är jag en mentalt sjuk person? Är jag en svag och misslyckad människa som behöver hjälp? De flesta går igenom dessa funderingar innan man söker hjälp, och det är normalt. Första steget är att släppa dessa och erkänna för sig själv att det är OK att söka professionell hjälp.

Jag skulle tvärtom säga att gå i terapi är något man skall vara stolt över. Stolt över att man vågar titta inåt och undersöka det som är svårt. Är du ändå osäker -tveka inte att maila dina funderingar eller frågor.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s