Närhet ger oss bäst vila och varför psykoterapi är hjälpsamt

(sv.)

I en artikel i Svenska Dagbladet presenteras James Coans forskning om att närhet ger bäst vila för våra hjärnor. De kallar viloläget för ”the social baseline theory” och teorins innehåll sträcker sig bak till slutet på 1800-talets filosofiska sociologer som G.H. Mead och L. Vigotsky. Det samma går att spegla i Bowlbys anknytningsteori eller Blumers Symboliska Interaktionism.

I grunden handlar dessa teorier och begrepp om en sak:

  • Människan är evolutionärt en social relationell varelse. Grunden till vår fungerande hälsa och levene sker i samspel med andra

Teorierna pekar också på varför relationella frågor är känsliga för oss. Vilka djupa spår det sätter om detta brister. I vuxen ålder har vi kapacitet att sätta en kaotisk förvirrad upplevelse i ett komplext men förståerligt sammanhang. Men ett barn har inte denna kapacitet utan en hjälpande vuxen. Har relationen till en hjälpande gestalt haft brister över tid, stagnerar utvecklingen alternativt går mot skev riktning. Konsekvensen av detta kan bli en utvecklingen av ett falskt själv och eller destruktivt beteendemönster. Exempelvis genom att skada sig själv eller andra, avstängningsmekanismer, flyktbeteende, oförmåga till att mentalisera med mera. Det är här psykoterapi blir aktuellt, en plattform där mönstret tillsammans har möjlighet att brytas med hjälp av  arbete och nya erfarenheter.

“Men jag pratar ju om allt med mina vänner?”

Det finns flera argument som talar för att terapi med vänner inte leder till förändring. Vi tenderar att tillsammans med vänner antingen spä på argumenten eller hamna i en dispyt om fenomenet. En annan aspekt är att vi riskerar att tynga ner våra vänner med våra problem och vice verse. En vän har inte alltid utrymme att ta in smärtsamma, emotionella berättelser för den är fullt upptagen. Möten till vänner ska självklart vara uppriktigt och det ska finnas utrymme för personliga samtal, men det är svårt att föra ett aktivt, fokuserat terapeutiskt arbete som vän och sällan konstruktivt.

//

(eng.)

In this article (Svenska Dagbladet) James Coan’s research shows that closeness provides the best rest for our brain. They call its resting state the “social baseline theory” and the content of the theory stretches back to the end of 19th century philosophical sociologists like G.H. Mead and L. Vigotsky. The same can be reflected in Bowlby’s attachment theory or Blumer’s Symbolic Interactionism.

Basically, these theories and concepts are about one thing:

Man is evolutionarily a social relational being. The foundation of our functioning health and life is in interaction with others.

The theories also point to why relational issues are very sensitive to us. In adulthood, we have the capacity to put a chaotic confused experience in a complex but understandable context. But a child does not have this capacity without a helping adult. If the relationship with a attachment figure has been lacking over time, the development stagnates or are doomed for a skewed direction. The consequence can be the development of a false self and / or destructive behavioral pattern. For example, by hurting oneself or others, shutting down mechanisms, escape behavior, inability to mentalize and more. This is where psychotherapy becomes relevant, a platform where the pattern together can be broken with the help of inner work and new experiences.

“But I talk about everything with my friends?”

There are several arguments that suggest that therapy with friends does not lead to change. We tend to, along with friends, either scoff at the arguments or end up in a dispute about the phenomenon. Another aspect is that we risk weighing down our friends with our problems and vice versa. A friend does not always have the space to take in painful, emotional experiences because them selves are fully occupied. Meetings with friends should of course be sincere and there should be room for personal conversations, but it is difficult to conduct an active, focused therapeutic work as a friend and rarely constructively.