Category Archives: filosofi och socialpsykologi

Relation och ensamhet

Vad innebär det att vara ensam? Vad definierar en gemenskap och en relation? Att bo två är standard i västerländsk kultur – men inte i andra. Om det här och en del annat kommer jag prata med Simon Ceder, som är en av de två som tog initiativet till ett institut om relationer – Relationsinstitutet. Genom att korsbefrukta olika fält -vård, filosofi, psykologi och normkritik – ämnar Simon tillsammans med Julia Johansson vidga vår kulturella syn på relationer. Med utgångspunkt i Todd Solondz senaste film – Weiner-Dog – diskuterar vi tillsammans relation och ensamhet

Detta är en podd som en del av verksamheten Socialpsykologisk Vård- som erbjuder terapi i Stockholm och på distans. Ni får gärna hjälpa till att sprida det här genom att klicka på gilla eller dela programmet

Socialpsykologisk Vård Stockholm
www.socialpsykologiskvard.se

Advertisements

Förenkling – ett försvar mot en komplex verklighet

2016 går mot sitt slut, och jag vill tacka alla som tagit sig tid att läsa innehållet på denna blogg samt önska er en God Jul och ett Gott Nytt År. Vill också tacka mina klienter från detta året som jag fått privilegiet att arbeta med i min nya verksamhet – det har varit berikande och jag kommer fortsätta ta emot förfrågningar om utrymme finns. Arbetat fortsätter, och så även denna blogg! Vi lever i en tid av förändring och detta inlägg kommer handla om något annat än intimitet och anknytning men som har likheter

Strukturen på vårt samhälle befinner sig i radikal förändring. Information kommuniceras på ett annat sätt sedan internet och smartphones revolutionerade våra medium. Produktion har sedan industriella revolutionen allt mer förflyttats från väst till öst. Tidigare nationer som levt i fattigdom och begränsning har blivit lika om inte större industrier. Facbook och Instagram dominerar våra sociala liv på allt från våra arbetsplatser, skolor till familjer. Alla påverkas, både barn och vuxna. Allt detta har mycket stora konkreta effekter på vårt samhälle socialt och tekniskt. Hur hanterar vi det? Genom omfamning och öppenhet eller isolation? Både och, om vi läser nyheter om det som sker och debatter om det som pratas

Det är lätt att gå den enkla vägen, att göra det som är bekvämt och utesluter risktagande och blottande. I en intim relation via besatthet eller/och avstängning. I samhället via glorifiering/förenkling eller/och isolation/murar. Här är några ytterlighetsexempel på hur det kan låta: “Tekniken är skadlig!”, “Kapitalismen skadar oss!” “Islam är en ond religion!”, “Vår yttrandefrihet håller på och dö!”, “Apple och Google är onda företag som vill kontrollera oss!”, “Ryssland är djävulens kommunistfascistiska påfund!”, “Släpp inte in någon i vårt land! Det kommer bli kaos!”

Ett samarbete, att möta upp skulle innebära en risk att vi skadar oss. Att helt omfamna miljöfrågan kring jordens resurser skulle kanske innebära att vår nation inte kan vara en del av de industrier som smörjer det globala ekonomiska maskineriet. Ett blottande av ett motiv kanske skulle innebära att någon lämnar oss, inte vill ha med oss att göra längre

Märker ni att detta lika väl skulle kunna handla om en nära relation? 

Också här handlar det delvis om självrespekt och att våga visa sina behov, sin plats men samtidigt vara öppen för en annans. Vem i kongressen vågar ställa sig upp och kritisera den nation som bär störst makt i rummet men samtidigt vara öppen för en kompromiss? Det är så klart fler faktorer som spelar in när det handlar om maktpositionella i tjänst för en nation, MEN det finns likheter. Risktagandet finns i båda scenarior att bli avfärdad, att bli ensamma, att förlora efter resultatet

Alla människor vill ha mat, närhet, tak över huvudet och kontroll över vår kropp och hälsa. Resten varierar. Men det är uppenbart att tilliten tyvärr har brustit hos många. Likgiltlighet blir fundamentalism. Fundamentalism blir våld. Våld blir död. Död blir sorg, Om den bearbetas. Vad blir den annars? Likgiltlighet, bitterhet, isolation, hat osv. Cirkeln har börjat om. Frågorna ställs än en gång: Hur svarar vi på det som händer? Tar vi ansvar? Visar vi kärnan av vad det är vi behöver? Är vi uppriktiga? Lyssnar vi på kärnan av vad den andra parten behöver? Ställer vi uppriktiga frågor? Vad bottnar problemet eller konflikten i egentligen?

Närhet ger oss bäst vila och varför psykoterapi är hjälpsamt

I en artikel i Svenska Dagbladet presenteras James Coans forskning om att närhet ger bäst vila för våra hjärnor. De kallar viloläget för ”the social baseline theory” och teorins innehåll sträcker sig bak till slutet på 1800-talets filosofiska sociologer som G.H. Mead och L. Vigotsky. Det samma går att spegla med Bowlbys anknytningsteori eller Blumers Symboliska Interaktionism.

I grunden handlar alla dessa teorier och begrepp om en sak:

  • Människan är evolutionärt en social relationell varelse. Grunden till vår fungerande hälsa och levene sker i samspel med andra

Teorierna pekar också på varför relationella frågor är känsliga för oss. Och vilka djupa spår det sätter om detta brister. I vuxen ålder har vi kapacitet att sätta en kaotisk förvirrad upplevelse i ett komplext men förståerligt sammanhang. Men ett barn har inte denna kapacitet utan behöver en hjälpande vuxen. Har relationen till en hjälpande gestalt haft stora brister över tid, stagnerar utvecklingen eller går mot skev riktning. Konsekvensen av detta kan bli ett falskt själv och destruktiva beteenden. Exempelvis genom att skada sig själv eller andra, avstängningsmekanismer med mera. Det är här psykoterapi blir aktuellt, en plattform där mönstret kan tillsammans brytas via arbete och nya erfarenheter.

“Men jag pratar ju om allt med mina vänner?”

Det finns flera argument som talar för att terapi med vänner inte leder mot förändring. Vi tenderar att tillsammans med vänner antingen spä på argumenten eller hamna i en dispyt om fenomenet. En annan aspekt är att vi i detaljerat arbete riskerar att tynga ner våra vänner med våra problem och vice verse. En vän kanske inte har utrymme att ta in djupa emotionella berättelser för den är fullt upptagen med sin egna process. Relationen är inte heller neutral- vilket kan främja plattformens progressiva arbete. Relationen till vänner ska självklart vara uppriktig och det ska finnas utrymme för viktiga samtal, men det är svårt att föra ett terapeutiskt arbete som vän- och sällan konstruktivt. Det finns en myt om att terapi är att slappna av och ventilera sitt innersta och den stämmer inte. Terapi är arbete, lyhördhet och kontinutet.

Sorg och trauma

Sorg eller ett trauma – två begrepp som behöver vidgas åt mångdimensionell riktning. Vi bör hantera Sorg inte som en “emotionell reaktion efter någons död” utan istället en “emotionell reaktion efter något som blivit tomt”. Upplevelsen hos individen sätter gränsen för vad som är sorg och ett trauma.

P1 Tendens, Män om patriarkatet

Det finns många sätt att närma sig komplexiteten i ursprunget hos människors drivkrafter, sanningar och motiv. Mia Blomgrens nya serie – ‘Män om patriarkatet’ – gör detta med patriarkatets objektiv. Det är en fin serie som försöka sudda ut rubrikens laddning och faktiskt närma sig ämnet på ett personligt djupare plan. Det är inte oväntat att programserien stundtals svävar ut då ämnet är stort och innefattar många sociologiska och psykologiska aspekter. På denna blogg har jag zoomat in på begrepp som självkänsla, roller, familjeförhållanden, makt, missbruk av makt, integritet m.m och i det finns det likheter med Mia Blomgrens radioserie.

Vad som särskilt gjorde mig uppmärksam var att många av personerna i serien som intervjuas talar om egna personliga erfarenheter som viktiga faktorer till deras inre känsloliv. Det kan tyckas självklart när man läser det, men ofta i verkligheten bakom många människors motiv och drivkrafter tror jag detta döljs medvetet och omedvetet genom handlingar, beslut, val, fobier, påståenden med mera. Anders talar om sin relation till sin mamma som fortfarande letar sig kvar, att det manliga behovet av kontroll bottnar i ett barn som febrilt kämpar för att kompensera sina känslor av övergivelse och brist på kapacitet. Jocke talar om det personliga ansvarstagandet, att våga titta in och observera, se sin egen roll och sitt bidrag till det som sker. Därigenom blir man “snäll mot sig själv” (Återigen: självkänsla. Hatet mot kvinnor – hatet mot sig själv? Vart går gränsen?) Hur kommer man i kontakt med sin egentliga historia, bort från projicering och fråntagandet av ansvar? Varför är denna försvarsmekanism så stark? Morgan kan fortfarande inte ha en normal relation med en kvinna, älskar att vara ensam och har efter ett sista misslyckande försök 2005 tagit beslutet att för gott bo i en stuga ensam uppe i Norrland. Det är när vi närmar oss hans intima relationer som intervjun på verkligt hettar till och Morgans röst skiftar.

Det får mig att fundera på om det enskilt verkligen kan ha att göra med patriarkatet? Jag förstå att några faktorer är kulturella strukturer och konventioner som bidragit till många människors berättelser, men är detta enskilda skäl till att en människa flyttar till en stuga i Norrland och bestämmer sig för att skärma av sig? Vad mer finns det i människors upplevelser och berättelser? Av min erfarenhet, i samtal med andra och vad jag läst är det ofta här man landar – i den egna personens berättelse och sanning, hur personen ser på sig själv och sin omvärld när vi pratar om något laddat vad än ämnet är. I stället för att ställa den omöjliga frågan – hur kan det komma sig? – så ställer jag frågan: Hur kan vi komma åt våra inre personliga berättelser och erfarenheter för att växa som individer? Hur kan vi känna mening, enhetlighet och sammanhang för att kunna ta ansvar och därmed respektera oss själva, andra och ur det nå välmående och psykisk god hälsa?

Länk till programserien av Mia Blomgren