Category Archives: Psykologi, filosofi och socialpsykologi

Fantombilden Alice Miller – Hur trauman och känslomässiga sår ärvs i generationer / The Phantom Alice Miller – The relation between trauma, emotional wounds and generation inheritance  

(For english—scroll down) 

Alice Miller är en historiskt kontroversiell författare och psykoanalytiker. Hon föddes i 20-talets Polen, var verksam i Schweiz och senare Frankrike. Hennes tre första böcker blev stort uppmärksammade i slutet på 70-talet. De har hyllats världen över för sitt känslostarka språk och för första gången lyftes barnets perspektiv fram utan kompromisser. Alice ansåg att om förälderns eller omhändertagarens egna känslomässiga sår inte bearbetas, överförs det vidare på ett eller annat sätt, ofta i destruktiv riktning genom utåtagerande och kontroll. Barnet utvecklar därför omedvetet, för att överleva -ett falskt själv.

Alice har en son som heter Martin, som arbetat som psykoterapeut i 40 år. 2013 ger Martin ut en bok som handlar om sin mor och hur krigstrauman påverkar individen. Boken heter “The True “Drama of the Gifted Child”: The Phantom Alice Miller — The Real Person” och översattes fem år senare, den finns att beställa på amazon.

Martins mor växte upp i en typisk judisk medelklassfamilj i Warsawa i samband med att andra världskriget bröt ut. Ganska snabbt skaffade hon ett falskt pass och lyckades smuggla ut sig ur Warsawa-ghettot—därefter levde hon under pseudonym i en katolsk familj. Hon ska också till slut ha lyckats smuggla ut sin mor och syster men inte pappan, som i stället blev kvar inne i ghettot till stor del på grund av sin utpräglade judiskortodoxa bakgrund. Martin ger sin version om vem hans mamma och pappa var, och hur Alice erfarenheter och beteende kom att påverka hans uppväxt. (nedanför engelska översättningen hittar du citat av Martin Miller i en relativt ny intervju av Daniel Mackler)

/

Alice Miller is a historically controversial writer and psychoanalyst. She is born in the 20’s of Poland but was active in Switzerland and later France. Her first three books became widely known in the late 70’s. They have praised globally for their emotional language and for the first time the child’s perspective was raised without compromises. She has though been critized for having a low science credibility and for being very sensitive for criticism. Alice considered that if the parent’s or caregiver’s own emotional wounds are not processed, it is passed on in one way or another to future generations, often in a destructive way. The child therefore unconsciously develop a false self, in order to survive.

Alice has a son named Martin, who worked as a psychotherapist for 40 years. In 2013, Martin published a book about his mother and how a war trauma affects the individual. The book is called “The True” Drama of the Gifted Child “: Phantom Alice Miller – The Real Person” and was translated to english five years later, it can be ordered at Amazon.

Martin’s mother grew up in a typical Jewish middle-class family in Warsaw when the World War II shocked Europe. Quickly, she obtained a false passport and managed to smuggle herself out of the Warsaw Ghetto — then she lived under a pseudonym in a Catholic family. She will eventually have managed to also smuggle out her mother and sister but not her father, which remained in the ghetto to a great extent because of his distinctive Jewish orthodox background. Martin gives his version of who his mother and father were, and how Alice Miller’s experiences and behavior came to affect his youth and life.

My mother split off her war trauma completely. She was forced to live in Warsaw as a jewish girl under a false name, in order to survive. She was blackmailed by my own father who cooperated with the gestapo. Desperately, in her books, she tried to correct her self-image. She created an Alice Miller who was a good mother, which helped her to split off her own failure as a mother towards me. This is normal. When you are a victim of the holocaust, if you have war trauma, its very common to split off the experience of the war. My mother never overcame these experiences and has never discussed or processed them in her own therapies. When you dont process this, many will, in different ways, project the experience of the war onto the next generation.”

(Interview Martin Miller by Daniel Mackler 2018)

Advertisements

Vad främjar förändring i terapi? — In therapy – What promotes change?

(sve) Vi söker lyfta fram aktuell ny forskning. Det gemensamma målet för psykoterapeuter är effektiv, progressiv hjälp oavsett verksamhet. Därför tror vi att korsande samarbeten mellan olika typer av institutioner och organisationer bör främjas. Att man skall ta hjälp av varandra.

SPV är sprunget ur detta perspektiv. Vi söker öppen- och nyfikenhet. Neurologisk forskning tas till hänsyn men även andra fält inom sociologisk och psykologisk teori. Det icketeoretiska och som är svårt, kanske omöjligt, att påvisa, skall även det få utrymme. En teoretisk strikt ram bör inte värderas annorlunda än en flytande intuition, de funkar bara lite olika. Om delvis detta samtalade jag nyligen med Carina Håkansson som startade Familjevårdstiftelsen i Göteborg för 25 år sedan. Idag arbetar hon bland annat i ett projekt som försöker vidga synen på pedagogik och forskning. Välkomna att lyssna

/

(eng) We try to highlight current new research. The common goal for psychotherapists is effective, progressive help regardless of what activity it is. Therefore, we believe that a cross-collaboration between different types of institutions and organizations should be promoted. We should take help of each other.

SPV has leapt from this perspective. We are encourage openness and curiosity. Neurological research but also other fields within sociological and psychological theory is taken into consideration. A theoretically strict framework should not be valued differently than a fluid intuition, they only work in a little differently character. About this I recently talked to Carina Håkansson who started Familjevårdstiftelsen in Gothenburg for about 25 years ago. Today she works with, among other things, a project that aims to broaden the view of education and research. Welcome to listen above!

Konfliktlösning—Conflict Resolution

(sve) Genom åren har jag studerat beteendevetenskap i varierade former på en rad olika platser, universitet och institut. Av samtliga sammanhang var det en, som jag minns stack ut pedagogiskt och innehållsmässigt. Det var på Institutionen för arbetsvetenskap på Göteborgs Universitet, där främst ämnen som Konfliktlösning och medling undervisades. Det som skilde ut sig var att teori var viktigt, men sekundärt i utbildningens innehåll. Primärt var praktiskt deltagande övningar, workshops och rollspel.

Hur kommer det sig att jag särskilt minns just detta kursinnehåll?

Vi diskuterar det här tillsammans med rektorn Håkan Kellgren, som varit kursledare för detta ämne i över två decennier.

/

(eng) Over the years, I have studied behavioral science in varied forms in a variety of places, universities and institutes. Of all of them it is one that I remember stood out compared to the others in terms of pedagogical methods and its contents. The course was at the Department of Work Science at the University of Gothenburg, where mainly subjects such as conflict resolution and mediation were taught. What distinguished was that theory methodology was important, but secondary to its contents. Primarily was  practically participating exercises, workshops and role-plays.

How is it that I remember this particular course and its contents?

This we discuss together with its headmaster Håkan Kellgren. He has been active in the conflict resolution and mediation field for over two decades.

Komplex traumatisering

Sverige ligger efter när det gäller att nyansera begreppet trauma och vad för behandling det behöver. Vilka underkategorier finns det? Begreppet Complex PTSD (Komplex traumatisering) har vuxit sig stark i delar av USA. Uppfattningen i Sverige däremot liknar 1980-talets USA, med bilden av ett trauma som är förankrat till enbart krigsveteraner och brottsutsatta. En som länge argumenterade för och förändrade synen på detta var och är Judith Herman (se tidigare inlägg: Vad räknas som ett trauma). Här, saxat från Wikipedia (Komplex traumatisering):

“Judith Herman anser att behandling av komplex traumatisering ska utföras i tre faser:

  1. Stabilisering
  2. Ihågkomst och sorg över det som är förlorat
  3. Integration, skapa och/eller återerövra en plats i samhället

/…/

Herman och många andra menar att behandling av komplex PTSD ska ha ett annat fokus än behandling av PTSD. Den komplext traumatiserade människan behöver hjälp att hantera de symtom som skapar svårigheter i hennes dagliga liv. Hon behöver till exempel professionell behandling för att kunna bygga upp en inre tröstande instans för att kunna reglera känslor, hjälp att förstå och hantera de svårigheter som uppstår vid dissociation och läka dissociation, hjälp att hantera mellanmänskliga problem och läka anknytningsskador.”

Det är problematiskt att behandling av komplex traumatisering inte förekommer i allmänpsykiatrisk vård. Andra mer vaga och symptominriktade diagnoser får större utrymme. Traumatisering skuggas i spiraler av symptombehandling. En del kriscentrum för krigsutsatta finns i Sverige som lägger stort fokus på dessa perspektiv, men inte mer än så. Det behövs specialistkunskap för att kunna diagnostisera rätt och erbjuda en behandling över tid. Vi behöver förstå att traumatiseringens konsekvenser och effekter är en universell psykologisk försvarsmekanism som människan bär på evolutionärt. Komplex traumatisering behöver en komplex behandling. Här, ytterliggare om läget i Sverige:

“Situationen i Sverige verkar i många avseenden likna 1980-talets USA då man trodde att endast krigsveteraner drabbades av PTSD. I Sverige kopplas Komplex PTSD på det stora taget enbart samman med upplevelser av krig och flyktingskap varför det saknas djupare kunskap om andra patientgrupper.

/…/

I Sverige saknas med något undantag specialistcentrum för psykotraumalogi som även tar emot patienter som lider av Komplex PTSD som en följd av svåra barndomstrauman varav följer att patientgruppen inte erbjuds den längre sammanhållna fasspecifika behandling som kommer andra traumatiserade patienter till del.

Hur det ser ut i landet i stort vad avser kunskap inom den allmänpsykiatriska specialistvården när det gäller både komplex PTSD och dissociativa störningar är oklart. Det är även oklart /…/ om patienter som lider av Komplex PTSD finns redovisade i vårdens uppföljningssystem eller om patientgruppen döljs under andra diagnoser. /…/ samt att behandling av Komplex PTSD omfattas i regionala vårdprogram eller om situationen är så allvarlig att det finns ett stort mörkertal av patienter inte erbjuds adekvat specialistvård inom den offentligt finansierade hälso- och sjukvården.”

Vi behöver vidga vår syn på hur trauma påverkar oss socialt och psykologiskt, dels vid ett eller flera tillfällen men framförallt över tid. Neurologisk forskning har visat att stresspåslag vid traumatisering (kort och långsiktlig) påverkar hjärnutveckling, stressreglering liksom hormonellt som i sin tur hanterar signalsubstanser, trösklar för ångestpåslag med mera. Skada vid långsiktlig traumatisering är alltså egentligen på många sätt mer allvarlig än korta traumatiska upplevelser, även om det är problematiskt att jämföra dem två. Lyssnar vi på vårt förnuft vid närmare anblick är det fullt rimligt att upplevelser som upprepas över tid påverkar oss mer komplext än ett eller flera

Komplex trauma behöver komplex behandling, och komplex traumatisering (eng. Complex PTSD) behöver erkännas som diagnos inte bara i delar av USA utan i Sverige. 

Priset av att vara aktivt nyfiken på dig själv och den andre

“Viljan att ändra och styra sin partner är en vanlig konfliktkälla. Men den maktkampen leder sällan till utveckling för någon. Psykologen Tor Wennerberg förklarar varför lösningen i stället är att satsa på att bekräfta sig själv.”

Utveckla dig själv för relationens skull

I artikeln från Svenska Dagbladet berättar Tor Wennerberg om vad det är att ta ansvar för sina behov och visa det för den andre i stället för att driva maktkamp. Det kostar att vara intim, för i vår sekulära tid vet de flesta om att vi en dag kommer att förlora den andre. Där med minskas en eventuell ångest inför döden. Men en konstruktiv väg blir omöjlig att bereda om kampen inte förs med ansvar och utifrån en själv.

“Det kostar att vara aktivt nyfiken på vad som finns i någon annans inre värld. Hjärnan väljer ofta minsta motståndets lag, det är energibesparande. Relationer kräver tid.”

Detta kan för många vara en svår och livslång process. Med en grovt otrygg anknytning i grunden kan motståndet upplevas som en fråga om liv och död. Men vägen blir mer klar och lättare att hantera om vi tar ansvar för våra egna svårigheter, utan att blanda in den andre som i sin tur leder till sammansmältning, maktspel och skuld. En motsatt version är undvikande distansering i form av avstängning, förträngning, beroende m.m. som i sin tur urholkar relationen fast från ett omvänt håll.

Personlig utveckling och sund intimitet kostar tid, mod och hårt arbete. Stagnation och osund intimitet kostar ingenting men ger andra konsekvenser. Vad väljer du?

Att vara fri

I “Frihet och öde” redogör och diskuterar Rollo May vad som är frihet och vad som är ett öde. Även om boken kan kännas inaktuell nyanserar den många viktiga punkter  hur människan bygger sin identitet och hur maktförhållanden kan osynliggöras i förhållande till att vara en fri människa. Han pratar om frihet som ett föränderligt flöde:

“Friheten återskapar sig ständigt, ger upphov till sig själv. Friheten är, som vi har funnit, förmågan att överskrida sin egen natur.”

Om vi ålar oss ur det intellektuella filosofiska höljet så kan man skriva om detta till att frihet är en process bestående av där du själv agerar för att förändra en situation eller ett läge där du själv ingår. Alltså en energi till förändring som individen använder och där friheten är förmågan att förändra utifrån denna energikälla. Även om du av olika omständigheter är maktlös, så kan du bära friheten att förstå maktförhållandet, och att en möjlighet finns till förändring. Är du fri mentalt, så är du en fri människa, ÄVEN om du för tillfället är en slav i ett koncentrationsläger eller förvirrat ångestfylld för att du inte kunnat agera som du kanske någonstans innerst inne velat göra:

“/…/ genom att ha övervägt och förkastat en förändring har individen ändå förändrats. /…/ Friheten är alltid en paradox, som Dostojevskij förklarar: “/…/ en fråga om hur vi förhåller oss till våra gränser, hur vi använder vår bestämmelse, vårt öde i vårt dagliga liv.””

Makt kan te sig på de mest subtila vis. Att vara medberoende är exempelvis att vara i underläge. Du står i beroende till en annan människa, vare sig den lever eller inte. Detta är ett exempel på att inte vara fri. Att bli medveten om maktförhållandet är ett steg mot frihet. Att vara fri är att kunna förstå maktförhållandet, känna det i kroppen både emotionellt och fysiskt, men att medvetet kunna agera i förhållandet. Att uppleva sina inre och yttre möjligheter på ett kroppsligt (fysiskt), emotionellt (känslomässigt) och teoretiskt (kunskapsmässigt) plan. Problemet är att det kan vara djupt smärtsamt att på dessa tre plan ta till sig det faktum att man är eller har varit i ett utsatt maktunderläge. Det är därför traumats mekanismer teer sig så komplicerade. En sida i oss vill dras till det jobbiga för att rätta till det som blivit fel. En annan vill undvika det. Två motstridiga viljor etableras. Resultatet är förvirring och kaos. Kaoset behöver därför redas ut, och det första steget är tyvärr att gå tillbaka till såret där friheten på alla sätt befann sig i sin frånvaro. Men enbart detta räcker inte. Vi behöver en förankring från nuet, som kan reda ut kaoset och förstå det i en ny dimension. Först här sker en möjlighet till läkning.

Vad som utgör dessa steg är komplicerat, och vägen dit är individuell. Poängen är att mekanismerna är universella. För den som önskar förändring behövs en plattform där man över en längre tid målmedvetet kan arbeta med problemet och initiativet för detta krävs vilja och mod.