Category Archives: Psykologi, filosofi och socialpsykologi

Fantombilden Alice Miller – Hur trauman och känslomässiga sår ärvs i generationer / The Phantom Alice Miller – The relation between trauma, emotional wounds and generation inheritance  

(For english—scroll down) 

Alice Miller är en historiskt kontroversiell författare och psykoanalytiker. Hon föddes i 20-talets Polen, var verksam i Schweiz och senare Frankrike. Hennes tre första böcker blev stort uppmärksammade i slutet på 70-talet. De har hyllats världen över för sitt känslostarka språk och för första gången lyftes barnets perspektiv fram utan kompromisser. Alice ansåg att om förälderns eller omhändertagarens egna känslomässiga sår inte bearbetas, överförs det vidare på ett eller annat sätt, ofta i destruktiv riktning genom utåtagerande och kontroll. Barnet utvecklar därför omedvetet, för att överleva -ett falskt själv.

Alice har en son som heter Martin, som arbetat som psykoterapeut i 40 år. 2013 ger Martin ut en bok som handlar om sin mor och hur krigstrauman påverkar individen. Boken heter “The True “Drama of the Gifted Child”: The Phantom Alice Miller — The Real Person” och översattes fem år senare, den finns att beställa på amazon.

Martins mor växte upp i en typisk judisk medelklassfamilj i Warsawa i samband med att andra världskriget bröt ut. Ganska snabbt skaffade hon ett falskt pass och lyckades smuggla ut sig ur Warsawa-ghettot—därefter levde hon under pseudonym i en katolsk familj. Hon ska också till slut ha lyckats smuggla ut sin mor och syster men inte pappan, som i stället blev kvar inne i ghettot till stor del på grund av sin utpräglade judiskortodoxa bakgrund. Martin ger sin version om vem hans mamma och pappa var, och hur Alice erfarenheter och beteende kom att påverka hans uppväxt. (nedanför engelska översättningen hittar du citat av Martin Miller i en relativt ny intervju av Daniel Mackler)

/

Alice Miller is a historically controversial writer and psychoanalyst. She is born in the 20’s of Poland but was active in Switzerland and later France. Her first three books became widely known in the late 70’s. They have praised globally for their emotional language and for the first time the child’s perspective was raised without compromises. She has though been critized for having a low science credibility and for being very sensitive for criticism. Alice considered that if the parent’s or caregiver’s own emotional wounds are not processed, it is passed on in one way or another to future generations, often in a destructive way. The child therefore unconsciously develop a false self, in order to survive.

Alice has a son named Martin, who worked as a psychotherapist for 40 years. In 2013, Martin published a book about his mother and how a war trauma affects the individual. The book is called “The True” Drama of the Gifted Child “: Phantom Alice Miller – The Real Person” and was translated to english five years later, it can be ordered at Amazon.

Martin’s mother grew up in a typical Jewish middle-class family in Warsaw when the World War II shocked Europe. Quickly, she obtained a false passport and managed to smuggle herself out of the Warsaw Ghetto — then she lived under a pseudonym in a Catholic family. She will eventually have managed to also smuggle out her mother and sister but not her father, which remained in the ghetto to a great extent because of his distinctive Jewish orthodox background. Martin gives his version of who his mother and father were, and how Alice Miller’s experiences and behavior came to affect his youth and life.

My mother split off her war trauma completely. She was forced to live in Warsaw as a jewish girl under a false name, in order to survive. She was blackmailed by my own father who cooperated with the gestapo. Desperately, in her books, she tried to correct her self-image. She created an Alice Miller who was a good mother, which helped her to split off her own failure as a mother towards me. This is normal. When you are a victim of the holocaust, if you have war trauma, its very common to split off the experience of the war. My mother never overcame these experiences and has never discussed or processed them in her own therapies. When you dont process this, many will, in different ways, project the experience of the war onto the next generation.”

(Interview Martin Miller by Daniel Mackler 2018)

Vad främjar förändring i terapi? — In therapy – What promotes change?

(sve) Vi söker lyfta fram aktuell ny forskning. Det gemensamma målet för psykoterapeuter är effektiv, progressiv hjälp oavsett verksamhet. Därför tror vi att korsande samarbeten mellan olika typer av institutioner och organisationer bör främjas. Att man skall ta hjälp av varandra.

SPV är sprunget ur detta perspektiv. Vi söker öppen- och nyfikenhet. Neurologisk forskning tas till hänsyn men även andra fält inom sociologisk och psykologisk teori. Det icketeoretiska och som är svårt, kanske omöjligt, att påvisa, skall även det få utrymme. En teoretisk strikt ram bör inte värderas annorlunda än en flytande intuition, de funkar bara lite olika. Om delvis detta samtalade jag nyligen med Carina Håkansson som startade Familjevårdstiftelsen i Göteborg för 25 år sedan. Idag arbetar hon bland annat i ett projekt som försöker vidga synen på pedagogik och forskning. Välkomna att lyssna

/

(eng) We try to highlight current new research. The common goal for psychotherapists is effective, progressive help regardless of what activity it is. Therefore, we believe that a cross-collaboration between different types of institutions and organizations should be promoted. We should take help of each other.

SPV has leapt from this perspective. We are encourage openness and curiosity. Neurological research but also other fields within sociological and psychological theory is taken into consideration. A theoretically strict framework should not be valued differently than a fluid intuition, they only work in a little differently character. About this I recently talked to Carina Håkansson who started Familjevårdstiftelsen in Gothenburg for about 25 years ago. Today she works with, among other things, a project that aims to broaden the view of education and research. Welcome to listen above!

Konfliktlösning—Conflict Resolution

(sv.)

Genom åren har jag studerat beteendevetenskap i varierade former på en rad olika platser, universitet och institut. Av samtliga sammanhang var det en, som jag minns stack ut pedagogiskt och innehållsmässigt. Det var på Institutionen för arbetsvetenskap på Göteborgs Universitet, där främst ämnen som Konfliktlösning och medling undervisades. Det som skilde ut sig var att teori var viktigt, men sekundärt i utbildningens innehåll. Primärt var praktiskt deltagande övningar, workshops och rollspel.

Hur kommer det sig att jag särskilt minns just detta kursinnehåll?

Vi diskuterar det här tillsammans med rektorn Håkan Kellgren, som varit kursledare för detta ämne i över två decennier.

/

(eng.)

Over the years, I have studied behavioral science in varied forms in a variety of places, universities and institutes. Of all of them it is one that I remember stood out compared to the others in terms of pedagogical methods and its contents. The course was at the Department of Work Science at the University of Gothenburg, where mainly subjects such as conflict resolution and mediation were taught. What distinguished was that theory methodology was important, but secondary to its contents. Primarily was  practically participating exercises, workshops and role-plays.

How is it that I remember this particular course and its contents?

This we discuss together with its headmaster Håkan Kellgren. He has been active in the conflict resolution and mediation field for over two decades.

Priset av att vara aktivt nyfiken på dig själv och den andre / The price of being actively curious about yourself and the other

(sv.)

“Viljan att ändra och styra sin partner är en vanlig konfliktkälla. Men den maktkampen leder sällan till utveckling för någon. Psykologen Tor Wennerberg förklarar varför lösningen i stället är att satsa på att bekräfta sig själv.”

Utveckla dig själv för relationens skull

I artikeln från Svenska Dagbladet berättar Tor Wennerberg om vad det är att ta ansvar för sina behov och visa det för den andre i stället för att driva maktkamp. Det kostar att vara intim, för i vår sekulära tid vet de flesta om att vi en dag kommer att förlora den andre. Där med minskas en eventuell ångest inför döden. Men en konstruktiv väg blir omöjlig att bereda om kampen inte förs med ansvar och utifrån en själv.

“Det kostar att vara aktivt nyfiken på vad som finns i någon annans inre värld. Hjärnan väljer ofta minsta motståndets lag, det är energibesparande. Relationer kräver tid.”

(eng.)

“The desire to change and control one’s partner is a common source of conflict. But that power struggle rarely leads to development for anyone. Psychologist Tor Wennerberg explains why the solution is instead to invest in confirming himself.”

Develop yourself for the sake of the relationship

In the article from Svenska Dagbladet, Tor Wennerberg talks about what it is to take responsibility for ones needs and show it to the other instead of fighting a power struggle. It costs to be intimate, because in our secular time most people know that one day we will lose the other. This reduces any anxiety before death. But a constructive path becomes impossible to prepare if the struggle is not carried out with responsibility and on the basis of one’s self.

“It costs to be actively curious about what’s in someone else’s inner world. The brain often chooses the least resistance team, it’s energy-saving. Relationships require time.”

Ett falskt själv / A false self (in order to survive)

Ett falskt själv är, enligt John Bowlby, en skev personlighetsutveckling som är ett negativt resultat när emotionella behov för en individ inte blivit tillfredställda över en tid under längre delar av sin uppväxt. Begreppet har använts för att kunna hitta ett språk för en destruktiv psykologisk utveckling. Mary Ainsworth utvecklade Bowlbys två anknytningsmodeller till fyra: trygg, otrygg-ambivalent, otrygg-undvikande samt desorganiserad anknytning: (taget ur Bowlby 1988: En trygg bas – Kliniska tillämpningar av bindningsteorin”)

“Slutsatsen av denna analys är att blockering av kommunikationen mellan olika delar av eller system inom en personlighet /…/ nu uppfattas som en spegling av en mors särskiljande responser till och kommunikationer med sitt barn. När modern ger välvilliga responser bara till en del av sitt barns emotionella kommunikationer och blundar för eller aktivt avvisar andra, bildas ett mönster för barnet som innebär identifikation med de gynnande responserna och förnekande av de andra. Det är efter dessa linjer som ankytningsteorin förklarar den utveckling som är utmärkande för spänstiga och psykiskt friska personligheter, respektive för personligheter benägna för ångest och depression eller för att utveckla ett falskt själv eller någon annan form av mottaglighet för psykisk ohälsa.”

Ett falskt själv är med andra ord en anpassning till sin anknytning som för med sig att sidor av sig själv förnekas och inte får möjlighet att utvecklas konstruktivt. Mönstret uppstår utifrån våra evolutionära egenskaper. Ett barn måste anpassa sig för att överleva, ha kvar sin omhändertagare. Om det intima samspelet inte fungerar, kan riktningen bli dubbelriktad- mot den vi älskar och bort från det som är problematiskt och skapar rädsla. Det påminner om hur individer hanterar utsattheten av ett övergrepp eller fysisk våldtäkt – då offrets strategi för att överleva har varit att förneka att den varit hjälplöst utsatt. Offret blir alltså “vän” med förövaren, för att stå ut med händelsen och öka chanserna att överleva.

//

(eng.)

According to John Bowlby, a false self is defined by a destructive personality development. A negative result due to emotional needs of an individual that have not been satisfied for a period of time during the early years of childhood. The term has been used in order to find a language for a destructive psychological development. Mary Ainsworth developed Bowlby’s two attachment models to four: safe, insecure-ambivalent, insecure-avoidant, and disorganized attachment.

“The conclusion of this analysis is that blocking communication between different parts or systems within a personality /…/ is now perceived as a reflection of a mother’s distinctive responses to and communications with her child. When the mother gives benevolent responses only partially of their child’s emotional communications and close to or actively reject others, a pattern is formed for the child to identify with the favorable responses and denial of the others. , or for personalities prone to anxiety and depression or to developing a false self or any other form of susceptibility to mental illness. “

In other words, a false self is an adaptation to its caregivers which results in the denial of itself and there for can not develop in a constructive and healthy way. The pattern arises from our evolutionary properties as human beings. A child has to adapt in order to survive, to keep closeness to his caregiver. If the intimate interaction does not work, the direction can be bidirectional – towards the one we love and away from what is problematic and create fear. It is reminiscent of how individuals deal with the vulnerability of an abuse or physical rape – when the victim’s strategy for survival has been to deny that it has been helplessly exposed. The victim thus becomes “friend” with the perpetrator, to endure the incident and increase the chances of survival.

DAN SIEGEL – INTERPERSONELL NEUROBIOLOGI / INTERPERSONAL NEUROBIOLOGY

(sv.)

Dan Siegel är en något avvikande läkare, professor, psykolog och psykiatriker som försöker etablera ett nytt tvärvetenskapligt begrepp, “The Mind”, som en relationell OCH kroppslig företeelse för vår psykiska hälsa eller som han kallar det – ‘integration’. Han pratar om närvaro, kunskap och enhetlig upplevelse av sig själv samt att själva utgångspunkten för detta är integration – sammanhang – istället för kaos och styvhet. Stundtals kan det kännas som han är mer retorisk än övertygande men jag vill ändå rekommendera honom.

Följande föreläsning, på ett institut för hållbar utveckling och klimat, sammanfattar hans idéer:

(eng.)

Dan Siegel is a doctor, professor, psychologist and psychiatrist who is trying to establish a new interdisciplinary concept, “The Mind”, as a relationship AND physical phenomenon for our mental health or as he calls it – ‘integration’. He talks about presence, knowledge and uniform concioussness of ourselves as well as the very point of departure for this integration instead of chaos and rigidity. At times it may feel like he is more rhetorical than convincing but I still want to recommend him.

The following lecture, at an institute for sustainable development and climate, summarizes his ideas:

Kärlekens konst / The art of love

(sv.)

Psykologen, författaren och kulturkritikern Erich Fromms klassiska litterära verk ‘Kärlekens konst’ summerar med sina 140 sidor fenomenet ‘kärlek’. Med värme, visdom och med fötterna i flera traditioner lyfter han det som Bowlby ansåg var centralt och gemensamt för människans överlevnad – vår relation till andra. Boken är ett bra komplement till Tor Wennerbergs ‘Själv och Tillsammans’ som utkom för ett år sedan.

Enligt Fromm kan man dela upp kärlek i fem: Broderskärlek, moderskärlek, erotisk kärlek, självkärlek och kärlek till Gud. (Den första skulle idag kallas för syskonkärlek.) Alla dessa typer är en del av samma mynt men yttrar sig på olika sätt. Jag kommer inte gå igenom dem i detalj men tänkte en stund diskutera självkärlek och hur det kan förbli outvecklat hos en individ.

Det påminner om det amerikanska perspektivet att vi bär på ett “inre barn”. Ju större inre barn vi bär i oss desto mer outvecklade delar av vårt jag och självbild bär vi på. Det inre barnet är ett stagnerat tillstånd – ett emotionellt barn i den vuxne. Jean Jenson och Alice Miller talar om “The Inner Child” och Fromm om ett narcissisiskt och outvecklat jag som längtar efter kärlek och omslutning. I stället yttrar det sig paradoxalt genom andra strategier. Självförakt, kompensation, kontrollbehov, rädsla, missbruk/beroende (till ting eller människor i ens närhet), besatthet, överdriven längtan efter kärlek/bekräftelse eller annat som kan fylla tomrummet. Ett barn som känt sig övergivet manifesteras i den  deprimerade, frustrerade eller på annat sätt ångestfyllde, enligt Fromm. Detta manifestation sker inte sällan omedvetet då dessa emotioner för länge sedan trängts bort och tryckts ner. En mogen vuxen individ har utvecklat denna sida och lever inte likt en slav under dess kraft. Processen liknar ett barns frigörelse ut i världen – en separation från föräldern att kunna se, älska och möta sig själv och andra.

“Personen i fråga måste med andra ord ha lämnar bakom sig infantila beroendekrav, narcissistiska allmaktsdrömmar och önskan att utnyttja andra eller att i första hand tillgodose sig själv. Hon måste ha fullt förtroende för sina egna personliga kraftresurser och också våga använda dem för att uppnå sina mål. Brister det här i något avseende, är hon också i motsvarande grad rädd för att ge ut sig själv – och följaktingen också rädd för att älska.”

Fromm menar vidare att själviskhet är ett förvridet missförstått begrepp som används i fel sammanhang. Att älska sig själv är en stor skillnad gentemot att vara självisk och maktlysten, att vilja äga. Paradoxen ligger i att barnet börjar tvivla på sin egna förmåga för att föräldern inte tydligt visar sin egen vilja. Speglandet (barnet existerar genom att bli sedd och förstådd av den andre) upphör och barnet blir spänt, förvirrat, rädd att göra fel, undviker till varje pris det som kan orsaka obehag, obekvämhet hos den vuxne.

Konflikter och uppriktig integritet blir ett nödvändigt ont för två individer, även barn och förälder. En vuxen gestalt behöver vara medveten om sin egen själviska maktlystenhet och sitt outvecklade jag för att kunna ge kärlek, och genom att ta sina egna viljor och känslor på allvar så lär sig den andre (barnet) att göra det gentemot sig själv och till andra. Självkärlek och medveten självkännedom är därför även här en förutsättning för att kunna ge och ta emot kärlek från och till andra. Först här alltså blir kärleken ömsesidig.

“Den ‘osjälviska’ personen ‘önskar ingenting för egen del’, ‘lever helt och hållet för andra’ och är stolt över att inte betrakta sig själv som någonting av vikt. Men till sin förvåning upptäcker hon att hon trots sin osjälviskhe är olycklig och att hennes känsloreaktioner till den närmaste omgivingen är otillfredställande. Det fortsatta analytiska arbetet ger vid handen att hennes osjälviskhet inte saknar samband med hennes övriga symtom utan själv är ett av dem, i själva verket ofta det viktigaste; att hon är förlamad i sin förmåga att på det hela taget älska och njuta; att hon är uppfylld av fientlighet mot livet, och att bakom osjälviskhetens fasad döljer sig en försåtlig men inte desto mindre intensiv egocentricitet. En sådan person kan endast botas om hon kan förmå sig själv till att godta också sin osjälviskhet som ett symtom bland de andra, så att hennes brist på produktivitet kan rättas till.”

(eng.)

The psychologist, author and cultural critic Erich Fromm’s classic literary work ‘The Art of Love’ sums up the phenomenon of ‘love’ with its 140 pages. With interdisciplined warmth and wisdom, Fromm lifts what Bowlby considered to be central and common to human survival – our relationship with other humans. The book is a great complement to Tor Wennerberg’s ‘Self and Together’ which was published for about a year ago.

According to Fromm, love can be divided into five sections: Brotherly love, motherly love, erotic love, self-love and love for God. (The first one would probably today be called sibling love.) All of these types are part of the same but express themselves in different ways. I will not go into these in detail but aim to discuss self-love and how it can remain undeveloped in an individual.

It is reminiscent of the American perspective that we carry an “inner child”. The bigger the inner child we carry in ourselves, the more undeveloped parts of our self and self-image we have. The inner child is a stagnant state – an emotional child in the adult. Jean Jenson and Alice Miller talk about “The Inner Child” and Fromm about a narcissistic and undeveloped self who is longing for love and embrace. Instead, it paradoxically expresses, through other strategies – self-contempt, compensation, need for control, fear, abuse / addiction (to things or people in your presence), obsession, excessive desire for love / affirmation or anything else that can fill the void. According to Fromm, a child who feels abandoned is manifested in the depressed, frustrated or otherwise anxious. This manifestation is not seldom unconscious as these emotions for long have been suppressed and depressed. A mature adult has developed this part and does not live his/her life as a slave under its power. The process is similar to a child’s liberation into the world – a separation from the parent to be able to see, love and meet oneself and others.

“In other words, the person in question must have left behind infantile dependency demands, narcissistic omnipotence dreams and the desire to exploit others or to primarily satisfy himself. She must have full confidence in her own personal power resources and also dare to use them to achieve her If this fails in any way, she is also equally afraid of giving up herself – and the follower is also afraid to love. “

Fromm further argues that selfishness is a distorted misunderstood term used in a  wrong context. Loving oneself is a big difference compared to being selfish and lustful, wanting to own. The paradox lies in the fact that the child begins to doubt his own ability so that the parent does not clearly show his own needs. Mirroring (the child exists by being seen and understood by the other) ceases in its function and the child becomes tense, confused, afraid of making mistakes, avoiding at all costs what can cause discomfort in the adult.

Conflicts and sincere integrity become a necessary part for two individuals, including children and parents. An adult needs to be aware of his own selfish lust for power and his undeveloped self in order to give love, and by taking his own needs and feelings seriously, the other (the child) learns to do so towards himself and others. Self-love and conscious self-awareness are therefore also a prerequisite for being able to give and receive love from and to others. Only here, then, does love become reciprocal.

“The ‘selfless’ person ‘wants nothing for his own sake’, ‘lives entirely for others’ and is proud not to regard himself as anything of importance. But to her surprise, she discovers that despite her selflessness she is unhappy and The continued analytical work at hand indicates that her selflessness is not related to her other symptoms but is one of them, in fact often the most important, that she is paralyzed in her ability to love and enjoyment, that she is filled with hostility to life, and that behind the facade of selflessness hides a willful but nonetheless intense egocentricity. Such a person can only be cured if she can also accept her selflessness. as a symptom among the others, so her lack of productivity can be corrected. “