Hur löser vi upp trauman som inte syns? / How do we solve the trauma that is not visible?

Man pratar ofta om före detta soldater och andra typer av trauman som upplevts i samband med krig, exempelvis i relation till diagnostiken PTSD – posttraumatisk stress-syndrom. Med all respekt för detta- tror jag att man glömmer bort något. Att trauma kan uppstå i många olika former och varianter som är mer komplexa att hantera.

Komplexa trauman och andra känslomässiga sår kan vara upplevd smärta och förlust som individen inte riktigt kan konkretisera eller sätta fingret på- det är enbart en vag känsla som pågått under en längre period av sitt liv. Jag tror att diskussioner och forskning kring psykisk ohälsa och traumatiska konsekvenser behöver vidga sig- åtminstone i Sverige. Jag ska kort motivera varför.

Precis som sorg är ett upplevt trauma individuellt. Ett barn har inte kapacitet att förstå ett sammanhang och mentalt ställa sig utanför en situation. Barnet måste därför anpassa sig och “gilla läget”. Det är svårt för ett barn att förstå det faktum att händelser är komplexa och bär på många olika faktorer. Detta har konsekvenser för barnets upplevelse- liksom utveckling. En situation eller relation kan vara ångestfylld och förvirrande. Men orsakerna kan vara många: Stress, arbetsuppgifter, plötsliga händelser och förlopp, uppmärksamhetsförändringar, gruppdynamiska processer och annat är alla faktorer som kan orsaka en företeelse. Barnet kan inte likt en vuxen ställa sig utanför situationen och den förvirring som uppstår i var och en av de inblandade. Hur påverkar det här ett barn och vad kan det få för konsekvenser?

Upprepas det tillräckligt många gånger tvingas personen anpassa sig till sin omgivning (på bekostnad av sig själv) och får inte något utrymme att uttrycka sin förvirring och ångest. I den bästa av världar är det den vuxne omhändertagaren som hjälper barnet att så att säga “översätta” omgivningen och världen på ett sätt som barnet kan förstå. Är dock situationen så pass olycklig att barnet kapslar in sin förvirring och ångest och i stället anpassar sig- till priset av förmågan att lära sig reglera komplexa och svåra känslor och upplevelser till sin omgivning.

Barnet gör det här för att överleva- ha kvar sin närstående och omhändertagare. Priset är ett obalanserat förhållande till sig själv och sin omgivning. Barnets undermedvetna formulerar följande: ‘Jag är inte kapabel eller värd riktig kärlek utan måste anpassa mig för att få detta.’ Möjligheten för autonomi och ansvarstagande minskar- och följer med i det vuxna livet.

/

We often talk about former soldiers and other types of traumas experienced in connection with war, f.e. PTSD – post traumatic stress disorder. With all due respect for this, I think we forget something. Trauma can occur in many different forms and variants that are more complex to handle.

Complex trauma and other emotional wounds can be perceived as pain and loss that the individual cannot properly concretize or put his finger on what it is and how it felt. I believe that discussions and research on mental illness and traumatic consequences need to widen at least in Sweden. I will briefly justify why.

Just like grief, an experienced trauma is individual. A child does not have the capacity to understand a context and mentally stand out of a situation. The child must therefore adapt and “like the situation”. It is difficult for a child to understand the fact that events are complex and bear many different factors. This has consequences for the child’s experience and development. A situation or relationship can be filled with anxiety and confusion. But the causes for this can be many: Stress, tasks, sudden events and processes, attention shifting, group dynamics and other things are factors that can contribute the cause of a phenomenon. The child, compared to an adult, cannot meta-view the situation and thereby confusion arise. How does this affect a child and what are the consequences?

If it is repeated many times, the person is forced to adapt to his environment (at the expense of himself) and does not have any room to express confusion and anxiety. In the best of our society, it is the adult caretaker who helps a child to “translate” the environment and the surrounding in a way that the child can comprehend. However, the situation is so unfortunate that a child encapsulates this confusion and anxiety and instead adapts – to the price of developing ability to regulate complex and difficult feelings and experiences.

The child does this in order to survive, and keep his relatives and caregivers. The prize is an unbalanced relationship with itself and its surroundings. The child’s subconscious formulates the following: ‘I am not capable or worthy of true love, but must adapt to even get some of it.’ The possibility of autonomy and responsibility decreases – and follows into the adult life.

Advertisements

Omprövning av begreppet sorg? / Re-examination of the concept of grief?

Begreppet sorg behöver vidgas och nyanseras. Jag ska kort försöka motivera varför.

För starkt fokus ligger på konkreta förluster så som en närståendes bortgång. Detta har konsekvenser- sorg blir godkänt som begrepp enbart i vissa kontexter och sammanhang. Jag tror det här är viktigt att ta hänsyn till- att var och en själv avgör vad som innebär djup sorg och förlust. Det egna personliga sammanhanget definierar och avgör. Vad som gått förlorat är subjektivt, och behöver inte vara något fysiskt kännbart. Upplevelsen av sorg är individuell.

/

The concept of grief needs to be widened and nuanced. I will briefly try to justify why.

Too strong a focus is on concrete losses such as the death of a related relative. This has consequences -these concepts are approved and spoken only in certain contexts and contexts. It is important to take into account that each individual decides what entails their deep sorrow and loss. The self personal context defines and determines this. What has been lost is a subjective experience, and does not have to be physically felt. The experience of grief is thereby individual.

Boktips / Book recommendation #2 – Attachment in Adulthood – Mario Mikulincer, Phillip R. Shaver

I denna bok ( ‘Attachment in Adulthood’ av Mario Mukulincer (Isr), Philip R. Shaver (Us)) går författarna igenom anknytningsteorins historia och dess status idag. De fokuserar även på vuxen anknytning (inte enbart i förhållande till ett barns).

/

In this book (‘Attachment in Adulthood’ by Mario Mukulincer (Isr), Philip R. Shaver (Us)), the authors go through the history of attachment theory and its status today. They also focus on adult attachment (not just in relation to a child’s).

Boktips / Book recommendation #1: Tor Wennerberg – Själv och tillsammans / Self and Together

En svensk psykolog och författare som flaggat högt med anknytningsteori är Tor Wenneberg. I senaste boken, Själv och tillsammans : Om anknytning och identitet i relationer sammanfattar han John Bowlbys anknytningsteori men lyfter också in ett begrepp av Murray Bowen – differentiering. Hur kan dessa teorier komplettera varandra? Hur kan vi dels vara nära betydelsefulla andra dels behålla vår självständighet? Boken är välskriven, är lätt att ta till sig och rekommenderas varmt.

/

A Swedish psychologist and writer who has been promoting attachment theory is Tor Wenneberg. In his latest book, Self and Together: About Relationship and Identity in Relationships, he summarizes John Bowlby’s attachment theory but also highlights a concept by Murray Bowen – differentiation. How can these theories complement each other? How can we both be very important to others yet retain our independence? The book is well-written, easy to grasp and highly recommended.

Blogg om vuxen anknytning och psykoterapi — A blog about adult attachment and psychotherapy