Tag Archives: Attachment

Familjesystemteorin och Murray Bowen / Family System Theory and Murray Bowen

(For english—scroll down) 

Murray Bowen var en psykoterapeut från Washington som ägnade hela sitt liv åt klinisk psykoterapi individuellt men främst med familjer parallellt med sin forskning. Han utvecklade något som först kallades för “Family System Theory” men senare döptes om till The Bowen Family Theory.

Bowens arbete är ett teoretiskt ramverk som ser socialpsykologiska fenomen förankrade i biologi och fysik, ofta verkandes i ett eller flera system. Oftast består systemen av ett eller flera trianglar, där varje hörn representerar en person i ett socialt system. Teorin bygger på st åtta koncept, som mer eller mindre går in i varandra. Detta gör enligt mig teorin något rörigare. Jag tror på att centrera ett eller flera koncept vilket också verkar vara det som hänt över tid.

De två koncept (av åtta) som jag tänker presentera är de mest centrala: “differentiation of self”- differentiering av själv samt “triangles”- trianglar. Det första är det som Tor Wennerberg förenar tillsamnans med anknytningsteorin i sin bok “Själv och tillsammans” som utgavs på svenska 2013. Denna bok rekommenderas varmt.

Bowens övertygelse

Bowen var övertygad om att familjen och den inre psykologiska upplevelsevärlden är för invävda i varandra för att kunna särskiljas som fenomen. Vår sociala funktion i nära relationer är centralt för vår överlevnad där med även vår psykologiska struktur. I kort bygger hela hans perspektiv på det här. Han valde att kalla sitt kliniska arbete för familjepsykoterapi, inte familjeterapi. Detta särskiljde Bowen mot andra psykologer och forskare inom den amerikanska familjeterapi-rörelsen under 1900-talets USA.

Perspektiven som utvecklade hans teori bygger till stor del på observation av klienter och familjer i sitt kliniska arbete. Subjektivitet är centralt även om det är svårt att bevisa. Hur vi emotionellt upplever världen påverkar oss även om upplevelsen stämmer falskt mot verkligheten. De emotionella processer som aktiveras i människor som delar i ett system är således också centrala för att förstå och kunna påverka dess funktion. Genom att bryta ner och särskilja materialet med hjälp av en tredje part kan vi förändra systemets struktur- och således nå social och psykisk hälsa i människor. Allt form av liv har ett emotionellt system, enligt Bowen. Med hjälp av detta system kan vi avgöra hur vi skall agera för att överleva och nå välbefinnande. Emotioner är dock inte nödvändigtvis känslor. Den mesta emotionella reaktiviteten känner vi inte. Men i vårt komplexa nervsystem så har det grav påverkan på oss. Bowen ansåg att för att förstå detta komplexa system av människans sociala psykologi måste teorierna resonera med biologin. Psykisk ohälsa är ett systemfel skapat av social och psykologisk villfarelse.

Trianglar

Triangel är ett begrepp för att förklara emotionella mönster i relationella system mellan människor. Ett triangelsystem består av tre individer och är en slags grundläggande “molekyl” som kan överlappa andra triangelsystem. Ofta utvecklas ett triangelsystem när stress mellan två parter ökat så till den grad att en tredje part behövs för att kunna stabilisera läget. Den är reflexiv, där med går det att förutse konsekvenser när parter påverkas i systemet. Den mest effektiva förändringen i ett system kan ske med hjälp av triangulering, där med kan det också förändras till det sämre. Relationen mellan en terapeut och en individ är på ett sätt en form av triangel, när personen delar med sig av detaljer och upplevelser om specifika relationer i sitt liv. Oftast blir dock ursprungsfamiljen den mest vanliga triangeln som exempel. Ett barn hamnar i kläm mellan två föräldrar som inte kommer överens och blir den stabiliserande faktorn för att stilla friktionen. Problemet blir här stillat, men löses inte upp. Triangeln är där med av dysfunktionell sort. Samma funktionella system kan också användas för att lösa problemet, genom detriangulering- här fungerar systemet konstruktrivt. De andra koncepten som Bowen presenterar i sin teori går mer in på hur detta går till. Det kanske mest centrala verktyget i Bowens teori är- Differentiering av själv.

Differentiering

Differentiering innebär i vilken grad andras emotionella system dras in i våra egna och vice verse. Det handlar alltså om förmågan att särskilja mig själv mot andra personer i ett emotionellt system- detta kallas i andra sammanhang ibland för “individuation” som står i motsats till fusion. Man skiljer också mellan sina tankar och känslor. Vid total fusion och låg differentiering är vi slav under våra känslor- agerar i automatik. Vid hög differentiering agerar vi aktivt och med större medvetenhet där varje persons behov och emotionella material hålls isär. Differentieringen märks tydligast under hög stress och ångest. En destruktiv triangelutveckling har således låg differentiering hos en eller flera parter den utgör. Arbetet börjar i varje enskild individ och målet är hög grad av differentiering i hälsofrämjande arbete, enligt Bowen. Befinner jag mig i ett triangelsystem och dras in i en svår situation med högt tryck av stress och ångest- håller en hög grad av differentiering samtidigt är kvar emotionellt närvarande- så förändras systemet successivt. Det är detta som sker i familjepsykoterapi, enligt Murray Bowen.

Jag har här kort presenterat The Bowen Family Theory som är det andra teoretiska ramverk som jag använder i mitt arbete. Vill du läsa mer rekommenderas litteratur längst ner bland fotnoterna! Vill du komma i kontakt med mig är det bara att höra av dig. Kontaktuppgifter och mer information finns på hemsidan.

/

Murray Bowen was a psychotherapist from Washington who devoted his entire life to clinical psychotherapy individually but primarily with families in parallel with his research. He developed something that was first called “Family System Theory” but later renamed to “The Bowen Family Theory”.

Bowen’s work is a theoretical framework that sees social psychological phenomena related to biology and physics, often acting in one or more systems. Usually the systems consist of one or more triangles, where each corner represents a person in a social system. The theory contains eight concepts, that more or less relates to each other. This, in my opinion, makes the theory somewhat more agile. I believe that centering one or more concepts is easier for pedagogical reasons.

(Swedish)

Two of the concepts that I intend to present is most central to the theory: “differentiation of self” – differentiation of self and “triangles” – triangles. The first is what Tor Wennerberg merge together with Bowlbys attachment theory, in his book called “Self and together” published in Swedish 2013. I highly recommended this book, it is complex and advanced yet easy to grasp. I do not think it has been transleted to english yet.

Bowen’s conviction

Bowen was convinced that the family and the inner psychological experience should be distinguished as phenomena. Our social function in close relationships is central to our survival, including the development of our psychological structure. He chose to call his clinical work “family psychotherapy”, not family therapy. This distinguished Bowen compared to other psychologists and researchers in the US family therapy movement during the 20th century USA. It marks his boldness and tenacity.

Bowlbys perspectives largely rely on observation of clients and their families in his clinical office. Subjectivity is central though it is difficult to scientificly prove. How we emotionally experiessnce the world affects us without demands for truth. The emotional processors that are activated in people that share a family system is thus central for  understanding and being able to access their functional tools. The therapist works as a third part “differentiator”, with the goal of changing the structure of the system and thus the social and mental health of the individuals making it. All kind of life has an emotional system, according to Bowen. This new knowledge helps us determine how we should act to survive and reach welfare. However, emotions are not necessarily emotions. Most emotional reactions are unconcious. Our complex nervous system have a big impact on us. Bowen considered that in order to understand this complex system of human social psychology, the theories must reason with biology. Mental ill-health is a system error created by social and psychological error.

Triangles

Triangle is a concept as a tool to understand patterns in relational systems between people. A triangular system consists of three individuals and is a kind of “basic” molecule that can overlap with other triangular systems. A triangular system is often developed when stress between two parties has increased to that level that one third is needed to be able to stabilize the status. It is reflexive, thus one can predict consequences when parties are affected. The most effective change in a system can be done by means of triangulation, which can also make the status worse. The relationship between a therapist and an individual is a form a triangle. The person shares details and experiences about specific relationships in their life. Most often, however, the original family becomes the most common triangle. A child gets caught in between two parents who do not agree and become the stabilizing factor to avoid friction. The problem is still there, yet not solved. The triangle is there with a dysfunctional variety. The same functional system can also be used to solve the problem, by detriangulation -here the system works constructively. The other concepts that Bowen presents in his theory go into how it goes. It is perhaps one of the most central tools, and that also constitutes the central and perhaps most important concept in Bowen’s theory. Another imponrtant tool in Bowen’s theory is the Differentiation of Self.

Differentiation

Differentiation means the extent to which the emotional system of others enters our own and vice versa. It is about the ability to distinguish myself against other people in my emotional system -in other contexts sometimes this is called “individuation” which is the opposite of “merge”. The concept is distinguishing between thoughts and feelings. In the case of total fusion and low differentiation, we are slaves to our emotional actions, and thus act quick and without reflection. If I find myself in a triangular system and are drawn into a difficult situation with high pressure of stress and anxiety -with a high degree of differentiation and at the same time remains emotionally present -then the system gradually change. This is what happens in family psychotherapy, according to Murray Bowen.

Advertisements

Anknytningsteori och John Bowlby / Attachment Theory and John Bowlby

(For english—scroll down) 

I detta avsnitt tänkte jag prata lite kort om anknytningsteori och hur det kan påverka oss i vårt vuxna liv samt lite kort om hur man kan förändra sina anknytningsmönster.

Anknytningsteorin utvecklades på 60-70-talet av den brittiske psykologen och forskaren John Bowlby. Hans teori har haft och har än idag stor påverkan på det psykiatriska fältet.

Bowlby föddes 1907 i ett överklasshem i London men växte under stora delar av sin uppväxt upp på ett barnhem med substitutförälder. Hans egna erfarenheter kom att påverka hela hans yrkesliv.

Under 1900-talet kom Sigmund Freuds psykoanalys att dominera Europas psykologifält. Även om Bowlby använde och inspirerade sig av Freuds teorier ansåg han att den var bristfällig och saknade vetenskapligt stöd. Med hjälp av andra fält som biologi, Charles Darwins evolutionsteori och läran om djurens beteende uvecklade han en egen teori som kom att heta Anknytningsteorin (Attachment Theory).

Det som Bowlby främst kritiserade var uppfattningen att det som är primärt för däggdjur (alltså människan) under sina tidigare år var föda. Den sociala relationen var sekundär. Men Bowlby ansåg det vara tvärtom. Han hänvisade till biologin och etologi- forskning om djurens beteende- med apungar och fågeldjur. Den sociala relationen var primär för längre utvecklade däggdjur, en biologisk skyddsmekanism som utvecklats evolutionärt under miljontals år. Det vill säga- den hjärna som vi föds med, är under sina första tidiga år miljoner år gammal i sin funktion. Detta har grov påverkan på vår psykologiska utveckling och är grunden till vår mentala hälsa och funktion som människor- enligt Bowlby.

Teorin bygger på fyra kategorier av beteendesystem. Under våra tidiga år utvecklar vi, i samspel med våra omhändertagare, sociala strategier som fortsätter in i vårt vuxna liv. Strategisystemet påverkar hur vi emotionellt relaterar till andra människor i vår närhet. Det formar vår representerade bild av oss själva och andra människor som kommer nära. Dess funktion varierar beroende på hur vårt känsloliv och behov möts tillsammans med de som tagit hand om oss under våra tidiga år.

Det som man främst förknippar anknytningsteorin med är strategikategorierna, som egentligen utvecklades av en kollega till Bowlby—Mary Ainsworth. De fyra stratetiska kategorierna är:

  • Trygg
  • Otrygg ambivalent
  • Otrygg undvikande
  • Desorganiserad

Bowlby själv skiljde bara dom i två—otrygg respektive trygg.

Eftersom vår evolutionära utveckling präglats så starkt av att knyta oss an till en anknytning tidigt för att överleva- så har det fått genetiska konsekvenser på vår funktion som människa. Vi har utvecklats till en relationell social varelse, som får sitt psykologiska spelrum manifesterat tillsammans med andra. Detta biologiska, evolutionära perspektiv gör att det blir logiskt- när vi tittar på dels barns beteende- dels på exempel vilken påverkan våra tidiga år kan ha på en individs framtida vuxenliv. Det kan ge oss en logisk förståelse varför det kan upplevas så svårt att  förändra vårt beteende som verkar sitta i ryggmärgen likt en reflex. Eftersom anknytningspersonen är den enda individ vi har att förlita oss på som barn- tvingas vi anknyta oss oavsett om den upplevs som trygg eller otrygg. Detta gör samspelet mycket komplicerat. När en anknytningsgestalt är en trygg famn men samtidigt opålitlig, förvirrande eller farlig. I ett sådant scenario blir det dubbelriktade systemet korrupterat- vi söker oss bort från det som är farligt till det som är tryggt. Vad händer när det som är farligt även är vår trygga bas?

Brister denna logik utvecklas systemet i skev riktning och individens signaler av fara och trygghet blandas ihop. Priset är ett dysfunktionellt regleringssystem för rädslor och trygghet i närspel med andra. Förståelsen av de beteendestrukturella paradoxer som individer beskriver i samband med nära relationer blir tydligare och logiska, och här tror jag Bowlbys viktigaste bidrag ligger. Vårt anknytningssystem är en primär social överlevnadsmekanism som utvecklats evolutionärt- och i samspelet med våra tidiga nära anhöriga manifesterar det sig- på gott och ont.

Så hur förändrar jag mina modeller och strategier om de verkar hindra mig? Genom nya erfarenheter där våra inre föreställningar och emotionella register skrivs om. Det finns flera exempel från de senaste decennierna på neurologisk forskning de som visar att vår hjärna är mer elastisk än vi tidigare trott- även i vuxen ålder. Av min personliga erfarenhet, ur litteraturen jag läst, de studier jag genomfört och i mitt arbete som samtalsterapeut- är det ett läkande rum som förändrar en persons anknytningsmönster. Det rummet kan bestå av en rad olika saker. Här är några:

  • Självkännedom och undermedvetna föreställningar kommer upp till ytan och bearbetas tillsammans med ett stöd
  • Emotionella upplevelser aktiveras, vilket resulterar ofta i ångest, stress och rädsla. Men detta görs i en trygg miljö
  • Olika föreställningar och minnen ersätts med nya- synapser binds där med
  • Processen fortsätter utanför det läkande rummet, detta gör att de neurologiska banorna etableras ytterliggare genom andra erfarenheter osv
  • Symptomen sänks eller upphör där med successivt

För vidare läsning om Bowlby och hans anknytningsteori- rekommenderar jag Tor Wennerbergs bok “Själv och tillsammans” som kom ut för några år sedan.

Källor till artikeln:
* Bowlby J. Attachment and Loss: Vol. 1 Attachment, Penguin Books 1969-89
* Bowby J. Attachment and Loss: Vol. 2 Seperation, Pelican Books 1975

/

In this section I am going to talk a little briefly about attachment theory and how it can affect us in our adult life and a little brief on how to change our attachment patterns.

Attachment theory was developed in the 60-70’s by British psychologist and researcher John Bowlby. His theory had and still has a great influence on the psychiatric field of children, adults and the psychosocial relation between.

Bowlby was born in 1907 in an upper-class home in London, but he grew up in large part of his upbringing in an orphanage with a parent-in-law. His own experiences came to affect his entire professional life.

During the 20th century, Sigmund Freud’s psychoanalysis came to dominate Europe’s psychology field. Although Bowlby used and was inspired by Freud and his theories, he believed that it was deficient and lacking of scientific support. With help from other fields such as biology, Charles Darwin’s theory of evolution and the doctrine of animal behavior, Bowlby developed his own theory that came to be known as Attachment Theory.

What Bowlby mainly criticized was the conviction at the time that the primary need for mammals (i.e man) during their first years was food. The social relationship was secondary. But Bowlby considered it to be the opposite. He referred to biology and ethology research on the behavior of the animals – apungs and birds. The social relationship needs was primary for longer-developed mammals, a biological protection mechanism evolutionarily developed for over a millions of years. That is to say, that the brain we are born with is during our first years in its function millions of years old. This has a serious impact on our psychological development and is the foundation of our mental health and function as humans -according to Bowlby.

The theory is based on four categories of behavioral systems. During our early years, we develop, in conjunction with our careers, social strategies that continue into our adult life. The strategy system affects how we relate emotionally to other people in our vicinity. It shapes our represented image of ourselves and other people that is important to us emotionally. Its function varies depending on how our emotional life and needs was met in relation to our caregivers during our first years.

What one mainly associates with the attachment theory is its strategy categories, which were actually developed by a colleague of Bowlby -Mary Ainsworth. The four stratetic categories are:

Safe
Insecure ambivalent
Insecure avoidance
Disorganized
Bowlby himself only separated them into two — insecure and safe.

Since our evolutionized development has such a long and strong impact in order to survive, it has had genetic consequences on our function as human beings. We have evolved into a relational social being, which gets our psychological gambling manifested together with others. This biological, evolutionary perspective makes it logic when we look at both children’s behavior and, for example, what impact our early years may have on our future adult life. It can give us a logical understanding why it can be so difficult to change our behavior, which seems to be manifested in the spinal cord as an autonomous reflex. Because our caregivers is the only gestalts we have to rely on as a child, we are forced to connect with them regardless of whether it is perceived as safe or insecure. This makes the interaction very complex. When a gesture is a secure embrace but at the same time unreliable, confusing or dangerous. In such a scenario, the bidirectional system becomes corrupt – we are looking away from what is dangerous to what is safe. What happens when we assume that what is dangerous is, at the same time, our safety base?

If this logic fails, the system develops in a skewed direction and the signals of danger and security become fused together. The prize is a dysfunctional regulation system for fear and security in relation with others. Understanding the behavioral paradoxes that individuals describe in close relationships becomes more celar and logical, here I believe Bowlby’s most important contribution lies. Our connection system is a primary social survival mechanism that has evolved evolutionarily.

So how do I change my models and strategies if they seem to hinder me? Through new experiences where our inner beliefs and emotional registers are rewritten. There are several examples from recent decades on neurological research that show that our brain is more elastic than we previously thought even in our adulthood. From my personal experience, and the literature I’ve read, the studies I’ve conducted and in my work as a therapist – this is a healing room that consist of a variety of things. Here are some:

  • Self-awareness and subconscious beliefs come to the surface and are processed together with a support
  • Emotional experiences are activated, often resulting in anxiety, stress and fear. But this is done in a safe environment
  • Different performances and memories are replaced with new synapses tied to it
    The process continues outside the healing room, which means that the neurological pathways are further established through other experiences etc.
  • The symptoms are reduced or stopped there gradually

For further reading about Bowlby and his connection theory, I recommend Tor Wennerberg’s book “Self and Together” that came out a few years ago.

Bibliography:
* Bowlby J. Attachment and Loss: Vol. 1 Attachment, Penguin Books 1969-89
* Bowby J. Attachment and Loss: Vol. 2 Separation, Pelican Books 1975

Balans av självständighet

Den återkommande berättelsen för någon som lider av psykisk ohälsa och svårigheter med anknytning och nära relationer är att man upplever sig tappa sig själv och sin självständighet. Vem är jag om jag inte säger i från när jag mår dåligt eller har ett behov? Vem är jag om min partner psykiskt trycker ner mig eller blir martyr? Alla dessa frågor berör samma fenomen – att bära självständighet men också ta hänsyn till och kunna vara nära andra. Riktningar går ofta i två polariserade håll – antingen att man undviker ansvaret, eller tar på sig för mycket av det. Eller en kombination av båda. Ur båda situationerna blir man medberoende, som inte behöver ha något med missbruk av substanser att göra.

Problemet ligger ofta i denna balansgång mellan att ta självständiga beslut och samtidigt lyssna till andras behov. Hur kan denna förmåga hämmas?

Växer en individ upp i en rigid miljö bestående av starkt beroende med få anförtrodda gestalter (=begränsad självständighet) blir det med stor sannolikhet en individ som tappar sin förmåga på bekostnad av sig själv. Detta kompenseras via kontroll, ansvarstagandet av andra eller total hängivelse. Att klänga på sitt barn på bekostnad av dens självständighet är också ett missbrukande beteende som kan orsaka ett medberoende. Motsatsbeteendet är för stor självständighet, då personen i princip lämnats och tagits på sig all form av ansvar. Ett exempel på en sådan personlighetsutveckling är den som tidigt blivit övergiven av sina föräldrar och ersatt av ett par fosterföräldrar med djup vantrivsel och depression som följd. Eller en person som tvingats ta hand om sin familj eller sina syskon för att den vuxne inte varit där eller tagit sitt ansvar.

Båda personligheterna skapar falska själv och är svåra att ta sig an. De starka rotade personlighetsdragen yttrar sig framförallt i relationerna till sina tidiga nära. En sund personlighetsutveckling har alltså hämmats, likt ett träd som växer snett, och det kan så klart inte sluta växa för då skulle det dö – i stället har den anpassat sig och blivit krokig, lärt sig leva efter förhållandet det vuxit i. Problemen kommer oftast senare.

Lösningen är sorgarbete och träning på att reglera svåra känslor. Ett barn har inte kapacitet att sörja, därför läggs locket på. Men såret finns kvar, om än i inbäddad form. Följden kan bli paradoxala beteendemönster som uppstår under specifika situationer (=relationer), inte sällan när man känner sig blottad eller i en situation som kräver (eller misstänkts kräva) brist eller för mycket självständighet. Mycket av detta sker på omedveten nivå likt vårt autonoma nervsystem.

För att komma runt problemet krävs det att man i försiktig takt närmar sig området där traumat startade. Ofta är det lättare med hjälp av en oberoende psykoterapeut eller motsvarande person. Tillsammans börjar man med att låta det känslomässiga såret långsamt få läka. Detta kan vara både fysiskt och mentalt. Därefter börjar man träna om sitt beteende- för att skapa nya erfarenheter. Vägen dit är svår, och kräver arbete. Men det går- jag har sett det flera gånger. Först i samband med och efter dessa processer kan man utveckla sunda relationer och ett starkt autentiskt själv.

När relationer drivs av omsorg och dialog i stället för kontroll

En vanlig medveten eller omedveten reaktion ur osäkerhet gentemot sig själv och den andre är projicering och perfektionism. Här förklarar Mikulincer och Shaver sina tankar kring dessa med avslutning av ett citat med James Hollis. Vissa begrepp är här inte definierade men jag har ändå valt att posta citatet.

Secure people can perceive and treat others as “whole objects” rather than imaginary “part objects” who exist solely to satisfy their own needs. In this way, secure people are better equipped to form mature I-Thou relationships. 

Such relationships allow us to see that our relationship partners are more complicated and more valuable than our projections, which means we can expand and extend ourselves by engaging in authentic dialogue with them. Hollis provided a good description of the self-expansion that occurs in this kind of dialogical relationship:

“When relationship are not driven by need, but by caring for the other as other, then we are free to experience him or her. When we let go of our projections… we are free to love. When we are free to love, we are present to the mystery embodied by the other. Without such mystery we are prisoners of childhood, trapped in the trivial. Blake said he could see eternity in the gram of sand; so we lesser mortals may glimpse the eternal in and through our beloved. This other, paradoxically, is a sacred vehicle toward ourselves, not because we use the other to serve our own narcissistic ends, but because he or she serves our deepest end by remaining wholly other. (p64)”

Hur löser vi upp trauman som inte syns? / How do we solve the trauma that is not visible?

Man pratar ofta om före detta soldater och andra typer av trauman som upplevts i samband med krig, exempelvis i relation till diagnostiken PTSD – posttraumatisk stress-syndrom. Med all respekt för detta- tror jag att man glömmer bort något. Att trauma kan uppstå i många olika former och varianter som är mer komplexa att hantera.

Komplexa trauman och andra känslomässiga sår kan vara upplevd smärta och förlust som individen inte riktigt kan konkretisera eller sätta fingret på- det är enbart en vag känsla som pågått under en längre period av sitt liv. Jag tror att diskussioner och forskning kring psykisk ohälsa och traumatiska konsekvenser behöver vidga sig- åtminstone i Sverige. Jag ska kort motivera varför.

Precis som sorg är ett upplevt trauma individuellt. Ett barn har inte kapacitet att förstå ett sammanhang och mentalt ställa sig utanför en situation. Barnet måste därför anpassa sig och “gilla läget”. Det är svårt för ett barn att förstå det faktum att händelser är komplexa och bär på många olika faktorer. Detta har konsekvenser för barnets upplevelse- liksom utveckling. En situation eller relation kan vara ångestfylld och förvirrande. Men orsakerna kan vara många: Stress, arbetsuppgifter, plötsliga händelser och förlopp, uppmärksamhetsförändringar, gruppdynamiska processer och annat är alla faktorer som kan orsaka en företeelse. Barnet kan inte likt en vuxen ställa sig utanför situationen och den förvirring som uppstår i var och en av de inblandade. Hur påverkar det här ett barn och vad kan det få för konsekvenser?

Upprepas det tillräckligt många gånger tvingas personen anpassa sig till sin omgivning (på bekostnad av sig själv) och får inte något utrymme att uttrycka sin förvirring och ångest. I den bästa av världar är det den vuxne omhändertagaren som hjälper barnet att så att säga “översätta” omgivningen och världen på ett sätt som barnet kan förstå. Är dock situationen så pass olycklig att barnet kapslar in sin förvirring och ångest och i stället anpassar sig- till priset av förmågan att lära sig reglera komplexa och svåra känslor och upplevelser till sin omgivning.

Barnet gör det här för att överleva- ha kvar sin närstående och omhändertagare. Priset är ett obalanserat förhållande till sig själv och sin omgivning. Barnets undermedvetna formulerar följande: ‘Jag är inte kapabel eller värd riktig kärlek utan måste anpassa mig för att få detta.’ Möjligheten för autonomi och ansvarstagande minskar- och följer med i det vuxna livet.

/

We often talk about former soldiers and other types of traumas experienced in connection with war, f.e. PTSD – post traumatic stress disorder. With all due respect for this, I think we forget something. Trauma can occur in many different forms and variants that are more complex to handle.

Complex trauma and other emotional wounds can be perceived as pain and loss that the individual cannot properly concretize or put his finger on what it is and how it felt. I believe that discussions and research on mental illness and traumatic consequences need to widen at least in Sweden. I will briefly justify why.

Just like grief, an experienced trauma is individual. A child does not have the capacity to understand a context and mentally stand out of a situation. The child must therefore adapt and “like the situation”. It is difficult for a child to understand the fact that events are complex and bear many different factors. This has consequences for the child’s experience and development. A situation or relationship can be filled with anxiety and confusion. But the causes for this can be many: Stress, tasks, sudden events and processes, attention shifting, group dynamics and other things are factors that can contribute the cause of a phenomenon. The child, compared to an adult, cannot meta-view the situation and thereby confusion arise. How does this affect a child and what are the consequences?

If it is repeated many times, the person is forced to adapt to his environment (at the expense of himself) and does not have any room to express confusion and anxiety. In the best of our society, it is the adult caretaker who helps a child to “translate” the environment and the surrounding in a way that the child can comprehend. However, the situation is so unfortunate that a child encapsulates this confusion and anxiety and instead adapts – to the price of developing ability to regulate complex and difficult feelings and experiences.

The child does this in order to survive, and keep his relatives and caregivers. The prize is an unbalanced relationship with itself and its surroundings. The child’s subconscious formulates the following: ‘I am not capable or worthy of true love, but must adapt to even get some of it.’ The possibility of autonomy and responsibility decreases – and follows into the adult life.

Boktips / Book recommendation #2 – Attachment in Adulthood – Mario Mikulincer, Phillip R. Shaver

I denna bok ( ‘Attachment in Adulthood’ av Mario Mukulincer (Isr), Philip R. Shaver (Us)) går författarna igenom anknytningsteorins historia och dess status idag. De fokuserar även på vuxen anknytning (inte enbart i förhållande till ett barns).

/

In this book (‘Attachment in Adulthood’ by Mario Mukulincer (Isr), Philip R. Shaver (Us)), the authors go through the history of attachment theory and its status today. They also focus on adult attachment (not just in relation to a child’s).