Tag Archives: Attachment

Familjesystemteorin och Murray Bowen / Family System Theory and Murray Bowen

(For english—scroll down) 

Murray Bowen var en psykoterapeut från Washington som ägnade hela sitt liv åt klinisk psykoterapi individuellt men främst med familjer parallellt med sin forskning. Han utvecklade något som först kallades för “Family System Theory” men senare döptes om till The Bowen Family Theory.

Bowens arbete är ett teoretiskt ramverk som ser socialpsykologiska fenomen förankrade i biologi och fysik, ofta verkandes i ett eller flera system. Oftast består systemen av ett eller flera trianglar, där varje hörn representerar en person i ett socialt system. Teorin bygger på st åtta koncept, som mer eller mindre går in i varandra. Detta gör enligt mig teorin något rörigare. Jag tror på att centrera ett eller flera koncept vilket också verkar vara det som hänt över tid.

De två koncept (av åtta) som jag tänker presentera är de mest centrala: “differentiation of self”- differentiering av själv samt “triangles”- trianglar. Det första är det som Tor Wennerberg förenar tillsamnans med anknytningsteorin i sin bok “Själv och tillsammans” som utgavs på svenska 2013. Denna bok rekommenderas varmt.

Bowens övertygelse

Bowen var övertygad om att familjen och den inre psykologiska upplevelsevärlden är för invävda i varandra för att kunna särskiljas som fenomen. Vår sociala funktion i nära relationer är centralt för vår överlevnad där med även vår psykologiska struktur. I kort bygger hela hans perspektiv på det här. Han valde att kalla sitt kliniska arbete för familjepsykoterapi, inte familjeterapi. Detta särskiljde Bowen mot andra psykologer och forskare inom den amerikanska familjeterapi-rörelsen under 1900-talets USA.

Perspektiven som utvecklade hans teori bygger till stor del på observation av klienter och familjer i sitt kliniska arbete. Subjektivitet är centralt även om det är svårt att bevisa. Hur vi emotionellt upplever världen påverkar oss även om upplevelsen stämmer falskt mot verkligheten. De emotionella processer som aktiveras i människor som delar i ett system är således också centrala för att förstå och kunna påverka dess funktion. Genom att bryta ner och särskilja materialet med hjälp av en tredje part kan vi förändra systemets struktur- och således nå social och psykisk hälsa i människor. Allt form av liv har ett emotionellt system, enligt Bowen. Med hjälp av detta system kan vi avgöra hur vi skall agera för att överleva och nå välbefinnande. Emotioner är dock inte nödvändigtvis känslor. Den mesta emotionella reaktiviteten känner vi inte. Men i vårt komplexa nervsystem så har det grav påverkan på oss. Bowen ansåg att för att förstå detta komplexa system av människans sociala psykologi måste teorierna resonera med biologin. Psykisk ohälsa är ett systemfel skapat av social och psykologisk villfarelse.

Trianglar

Triangel är ett begrepp för att förklara emotionella mönster i relationella system mellan människor. Ett triangelsystem består av tre individer och är en slags grundläggande “molekyl” som kan överlappa andra triangelsystem. Ofta utvecklas ett triangelsystem när stress mellan två parter ökat så till den grad att en tredje part behövs för att kunna stabilisera läget. Den är reflexiv, där med går det att förutse konsekvenser när parter påverkas i systemet. Den mest effektiva förändringen i ett system kan ske med hjälp av triangulering, där med kan det också förändras till det sämre. Relationen mellan en terapeut och en individ är på ett sätt en form av triangel, när personen delar med sig av detaljer och upplevelser om specifika relationer i sitt liv. Oftast blir dock ursprungsfamiljen den mest vanliga triangeln som exempel. Ett barn hamnar i kläm mellan två föräldrar som inte kommer överens och blir den stabiliserande faktorn för att stilla friktionen. Problemet blir här stillat, men löses inte upp. Triangeln är där med av dysfunktionell sort. Samma funktionella system kan också användas för att lösa problemet, genom detriangulering- här fungerar systemet konstruktrivt. De andra koncepten som Bowen presenterar i sin teori går mer in på hur detta går till. Det kanske mest centrala verktyget i Bowens teori är- Differentiering av själv.

Differentiering

Differentiering innebär i vilken grad andras emotionella system dras in i våra egna och vice verse. Det handlar alltså om förmågan att särskilja mig själv mot andra personer i ett emotionellt system- detta kallas i andra sammanhang ibland för “individuation” som står i motsats till fusion. Man skiljer också mellan sina tankar och känslor. Vid total fusion och låg differentiering är vi slav under våra känslor- agerar i automatik. Vid hög differentiering agerar vi aktivt och med större medvetenhet där varje persons behov och emotionella material hålls isär. Differentieringen märks tydligast under hög stress och ångest. En destruktiv triangelutveckling har således låg differentiering hos en eller flera parter den utgör. Arbetet börjar i varje enskild individ och målet är hög grad av differentiering i hälsofrämjande arbete, enligt Bowen. Befinner jag mig i ett triangelsystem och dras in i en svår situation med högt tryck av stress och ångest- håller en hög grad av differentiering samtidigt är kvar emotionellt närvarande- så förändras systemet successivt. Det är detta som sker i familjepsykoterapi, enligt Murray Bowen.

Jag har här kort presenterat The Bowen Family Theory som är det andra teoretiska ramverk som jag använder i mitt arbete. Vill du läsa mer rekommenderas litteratur längst ner bland fotnoterna! Vill du komma i kontakt med mig är det bara att höra av dig. Kontaktuppgifter och mer information finns på hemsidan.

/

Murray Bowen was a psychotherapist from Washington who devoted his entire life to clinical psychotherapy individually but primarily with families in parallel with his research. He developed something that was first called “Family System Theory” but later renamed to “The Bowen Family Theory”.

Bowen’s work is a theoretical framework that sees social psychological phenomena related to biology and physics, often acting in one or more systems. Usually the systems consist of one or more triangles, where each corner represents a person in a social system. The theory contains eight concepts, that more or less relates to each other. This, in my opinion, makes the theory somewhat more agile. I believe that centering one or more concepts is easier for pedagogical reasons.

(Swedish)

Two of the concepts that I intend to present is most central to the theory: “differentiation of self” – differentiation of self and “triangles” – triangles. The first is what Tor Wennerberg merge together with Bowlbys attachment theory, in his book called “Self and together” published in Swedish 2013. I highly recommended this book, it is complex and advanced yet easy to grasp. I do not think it has been transleted to english yet.

Bowen’s conviction

Bowen was convinced that the family and the inner psychological experience should be distinguished as phenomena. Our social function in close relationships is central to our survival, including the development of our psychological structure. He chose to call his clinical work “family psychotherapy”, not family therapy. This distinguished Bowen compared to other psychologists and researchers in the US family therapy movement during the 20th century USA. It marks his boldness and tenacity.

Bowlbys perspectives largely rely on observation of clients and their families in his clinical office. Subjectivity is central though it is difficult to scientificly prove. How we emotionally experiessnce the world affects us without demands for truth. The emotional processors that are activated in people that share a family system is thus central for  understanding and being able to access their functional tools. The therapist works as a third part “differentiator”, with the goal of changing the structure of the system and thus the social and mental health of the individuals making it. All kind of life has an emotional system, according to Bowen. This new knowledge helps us determine how we should act to survive and reach welfare. However, emotions are not necessarily emotions. Most emotional reactions are unconcious. Our complex nervous system have a big impact on us. Bowen considered that in order to understand this complex system of human social psychology, the theories must reason with biology. Mental ill-health is a system error created by social and psychological error.

Triangles

Triangle is a concept as a tool to understand patterns in relational systems between people. A triangular system consists of three individuals and is a kind of “basic” molecule that can overlap with other triangular systems. A triangular system is often developed when stress between two parties has increased to that level that one third is needed to be able to stabilize the status. It is reflexive, thus one can predict consequences when parties are affected. The most effective change in a system can be done by means of triangulation, which can also make the status worse. The relationship between a therapist and an individual is a form a triangle. The person shares details and experiences about specific relationships in their life. Most often, however, the original family becomes the most common triangle. A child gets caught in between two parents who do not agree and become the stabilizing factor to avoid friction. The problem is still there, yet not solved. The triangle is there with a dysfunctional variety. The same functional system can also be used to solve the problem, by detriangulation -here the system works constructively. The other concepts that Bowen presents in his theory go into how it goes. It is perhaps one of the most central tools, and that also constitutes the central and perhaps most important concept in Bowen’s theory. Another imponrtant tool in Bowen’s theory is the Differentiation of Self.

Differentiation

Differentiation means the extent to which the emotional system of others enters our own and vice versa. It is about the ability to distinguish myself against other people in my emotional system -in other contexts sometimes this is called “individuation” which is the opposite of “merge”. The concept is distinguishing between thoughts and feelings. In the case of total fusion and low differentiation, we are slaves to our emotional actions, and thus act quick and without reflection. If I find myself in a triangular system and are drawn into a difficult situation with high pressure of stress and anxiety -with a high degree of differentiation and at the same time remains emotionally present -then the system gradually change. This is what happens in family psychotherapy, according to Murray Bowen.

Anknytningsteori och John Bowlby / Attachment Theory and John Bowlby

(For english—scroll down) 

I detta avsnitt tänkte jag prata lite kort om anknytningsteori och hur det kan påverka oss i vårt vuxna liv samt lite kort om hur man kan förändra sina anknytningsmönster.

Anknytningsteorin utvecklades på 60-70-talet av den brittiske psykologen och forskaren John Bowlby. Hans teori har haft och har än idag stor påverkan på det psykiatriska fältet.

Bowlby föddes 1907 i ett överklasshem i London men växte under stora delar av sin uppväxt upp på ett barnhem med substitutförälder. Hans egna erfarenheter kom att påverka hela hans yrkesliv.

Under 1900-talet kom Sigmund Freuds psykoanalys att dominera Europas psykologifält. Även om Bowlby använde och inspirerade sig av Freuds teorier ansåg han att den var bristfällig och saknade vetenskapligt stöd. Med hjälp av andra fält som biologi, Charles Darwins evolutionsteori och läran om djurens beteende uvecklade han en egen teori som kom att heta Anknytningsteorin (Attachment Theory).

Det som Bowlby främst kritiserade var uppfattningen att det som är primärt för däggdjur (alltså människan) under sina tidigare år var föda. Den sociala relationen var sekundär. Men Bowlby ansåg det vara tvärtom. Han hänvisade till biologin och etologi- forskning om djurens beteende- med apungar och fågeldjur. Den sociala relationen var primär för längre utvecklade däggdjur, en biologisk skyddsmekanism som utvecklats evolutionärt under miljontals år. Det vill säga- den hjärna som vi föds med, är under sina första tidiga år miljoner år gammal i sin funktion. Detta har grov påverkan på vår psykologiska utveckling och är grunden till vår mentala hälsa och funktion som människor- enligt Bowlby.

Teorin bygger på fyra kategorier av beteendesystem. Under våra tidiga år utvecklar vi, i samspel med våra omhändertagare, sociala strategier som fortsätter in i vårt vuxna liv. Strategisystemet påverkar hur vi emotionellt relaterar till andra människor i vår närhet. Det formar vår representerade bild av oss själva och andra människor som kommer nära. Dess funktion varierar beroende på hur vårt känsloliv och behov möts tillsammans med de som tagit hand om oss under våra tidiga år.

Det som man främst förknippar anknytningsteorin med är strategikategorierna, som egentligen utvecklades av en kollega till Bowlby—Mary Ainsworth. De fyra stratetiska kategorierna är:

  • Trygg
  • Otrygg ambivalent
  • Otrygg undvikande
  • Desorganiserad

Bowlby själv skiljde bara dom i två—otrygg respektive trygg.

Eftersom vår evolutionära utveckling präglats så starkt av att knyta oss an till en anknytning tidigt för att överleva- så har det fått genetiska konsekvenser på vår funktion som människa. Vi har utvecklats till en relationell social varelse, som får sitt psykologiska spelrum manifesterat tillsammans med andra. Detta biologiska, evolutionära perspektiv gör att det blir logiskt- när vi tittar på dels barns beteende- dels på exempel vilken påverkan våra tidiga år kan ha på en individs framtida vuxenliv. Det kan ge oss en logisk förståelse varför det kan upplevas så svårt att  förändra vårt beteende som verkar sitta i ryggmärgen likt en reflex. Eftersom anknytningspersonen är den enda individ vi har att förlita oss på som barn- tvingas vi anknyta oss oavsett om den upplevs som trygg eller otrygg. Detta gör samspelet mycket komplicerat. När en anknytningsgestalt är en trygg famn men samtidigt opålitlig, förvirrande eller farlig. I ett sådant scenario blir det dubbelriktade systemet korrupterat- vi söker oss bort från det som är farligt till det som är tryggt. Vad händer när det som är farligt även är vår trygga bas?

Brister denna logik utvecklas systemet i skev riktning och individens signaler av fara och trygghet blandas ihop. Priset är ett dysfunktionellt regleringssystem för rädslor och trygghet i närspel med andra. Förståelsen av de beteendestrukturella paradoxer som individer beskriver i samband med nära relationer blir tydligare och logiska, och här tror jag Bowlbys viktigaste bidrag ligger. Vårt anknytningssystem är en primär social överlevnadsmekanism som utvecklats evolutionärt- och i samspelet med våra tidiga nära anhöriga manifesterar det sig- på gott och ont.

Så hur förändrar jag mina modeller och strategier om de verkar hindra mig? Genom nya erfarenheter där våra inre föreställningar och emotionella register skrivs om. Det finns flera exempel från de senaste decennierna på neurologisk forskning de som visar att vår hjärna är mer elastisk än vi tidigare trott- även i vuxen ålder. Av min personliga erfarenhet, ur litteraturen jag läst, de studier jag genomfört och i mitt arbete som samtalsterapeut- är det ett läkande rum som förändrar en persons anknytningsmönster. Det rummet kan bestå av en rad olika saker. Här är några:

  • Självkännedom och undermedvetna föreställningar kommer upp till ytan och bearbetas tillsammans med ett stöd
  • Emotionella upplevelser aktiveras, vilket resulterar ofta i ångest, stress och rädsla. Men detta görs i en trygg miljö
  • Olika föreställningar och minnen ersätts med nya- synapser binds där med
  • Processen fortsätter utanför det läkande rummet, detta gör att de neurologiska banorna etableras ytterliggare genom andra erfarenheter osv
  • Symptomen sänks eller upphör där med successivt

För vidare läsning om Bowlby och hans anknytningsteori- rekommenderar jag Tor Wennerbergs bok “Själv och tillsammans” som kom ut för några år sedan.

Källor till artikeln:
* Bowlby J. Attachment and Loss: Vol. 1 Attachment, Penguin Books 1969-89
* Bowby J. Attachment and Loss: Vol. 2 Seperation, Pelican Books 1975

/

In this section I am going to talk a little briefly about attachment theory and how it can affect us in our adult life and a little brief on how to change our attachment patterns.

Attachment theory was developed in the 60-70’s by British psychologist and researcher John Bowlby. His theory had and still has a great influence on the psychiatric field of children, adults and the psychosocial relation between.

Bowlby was born in 1907 in an upper-class home in London, but he grew up in large part of his upbringing in an orphanage with a parent-in-law. His own experiences came to affect his entire professional life.

During the 20th century, Sigmund Freud’s psychoanalysis came to dominate Europe’s psychology field. Although Bowlby used and was inspired by Freud and his theories, he believed that it was deficient and lacking of scientific support. With help from other fields such as biology, Charles Darwin’s theory of evolution and the doctrine of animal behavior, Bowlby developed his own theory that came to be known as Attachment Theory.

What Bowlby mainly criticized was the conviction at the time that the primary need for mammals (i.e man) during their first years was food. The social relationship was secondary. But Bowlby considered it to be the opposite. He referred to biology and ethology research on the behavior of the animals – apungs and birds. The social relationship needs was primary for longer-developed mammals, a biological protection mechanism evolutionarily developed for over a millions of years. That is to say, that the brain we are born with is during our first years in its function millions of years old. This has a serious impact on our psychological development and is the foundation of our mental health and function as humans -according to Bowlby.

The theory is based on four categories of behavioral systems. During our early years, we develop, in conjunction with our careers, social strategies that continue into our adult life. The strategy system affects how we relate emotionally to other people in our vicinity. It shapes our represented image of ourselves and other people that is important to us emotionally. Its function varies depending on how our emotional life and needs was met in relation to our caregivers during our first years.

What one mainly associates with the attachment theory is its strategy categories, which were actually developed by a colleague of Bowlby -Mary Ainsworth. The four stratetic categories are:

Safe
Insecure ambivalent
Insecure avoidance
Disorganized
Bowlby himself only separated them into two — insecure and safe.

Since our evolutionized development has such a long and strong impact in order to survive, it has had genetic consequences on our function as human beings. We have evolved into a relational social being, which gets our psychological gambling manifested together with others. This biological, evolutionary perspective makes it logic when we look at both children’s behavior and, for example, what impact our early years may have on our future adult life. It can give us a logical understanding why it can be so difficult to change our behavior, which seems to be manifested in the spinal cord as an autonomous reflex. Because our caregivers is the only gestalts we have to rely on as a child, we are forced to connect with them regardless of whether it is perceived as safe or insecure. This makes the interaction very complex. When a gesture is a secure embrace but at the same time unreliable, confusing or dangerous. In such a scenario, the bidirectional system becomes corrupt – we are looking away from what is dangerous to what is safe. What happens when we assume that what is dangerous is, at the same time, our safety base?

If this logic fails, the system develops in a skewed direction and the signals of danger and security become fused together. The prize is a dysfunctional regulation system for fear and security in relation with others. Understanding the behavioral paradoxes that individuals describe in close relationships becomes more celar and logical, here I believe Bowlby’s most important contribution lies. Our connection system is a primary social survival mechanism that has evolved evolutionarily.

So how do I change my models and strategies if they seem to hinder me? Through new experiences where our inner beliefs and emotional registers are rewritten. There are several examples from recent decades on neurological research that show that our brain is more elastic than we previously thought even in our adulthood. From my personal experience, and the literature I’ve read, the studies I’ve conducted and in my work as a therapist – this is a healing room that consist of a variety of things. Here are some:

  • Self-awareness and subconscious beliefs come to the surface and are processed together with a support
  • Emotional experiences are activated, often resulting in anxiety, stress and fear. But this is done in a safe environment
  • Different performances and memories are replaced with new synapses tied to it
    The process continues outside the healing room, which means that the neurological pathways are further established through other experiences etc.
  • The symptoms are reduced or stopped there gradually

For further reading about Bowlby and his connection theory, I recommend Tor Wennerberg’s book “Self and Together” that came out a few years ago.

Bibliography:
* Bowlby J. Attachment and Loss: Vol. 1 Attachment, Penguin Books 1969-89
* Bowby J. Attachment and Loss: Vol. 2 Separation, Pelican Books 1975

Priset av att vara aktivt nyfiken på dig själv och den andre / The price of being actively curious about yourself and the other

(sv.)

“Viljan att ändra och styra sin partner är en vanlig konfliktkälla. Men den maktkampen leder sällan till utveckling för någon. Psykologen Tor Wennerberg förklarar varför lösningen i stället är att satsa på att bekräfta sig själv.”

Utveckla dig själv för relationens skull

I artikeln från Svenska Dagbladet berättar Tor Wennerberg om vad det är att ta ansvar för sina behov och visa det för den andre i stället för att driva maktkamp. Det kostar att vara intim, för i vår sekulära tid vet de flesta om att vi en dag kommer att förlora den andre. Där med minskas en eventuell ångest inför döden. Men en konstruktiv väg blir omöjlig att bereda om kampen inte förs med ansvar och utifrån en själv.

“Det kostar att vara aktivt nyfiken på vad som finns i någon annans inre värld. Hjärnan väljer ofta minsta motståndets lag, det är energibesparande. Relationer kräver tid.”

(eng.)

“The desire to change and control one’s partner is a common source of conflict. But that power struggle rarely leads to development for anyone. Psychologist Tor Wennerberg explains why the solution is instead to invest in confirming himself.”

Develop yourself for the sake of the relationship

In the article from Svenska Dagbladet, Tor Wennerberg talks about what it is to take responsibility for ones needs and show it to the other instead of fighting a power struggle. It costs to be intimate, because in our secular time most people know that one day we will lose the other. This reduces any anxiety before death. But a constructive path becomes impossible to prepare if the struggle is not carried out with responsibility and on the basis of one’s self.

“It costs to be actively curious about what’s in someone else’s inner world. The brain often chooses the least resistance team, it’s energy-saving. Relationships require time.”

Priset av att närma sig kärlek / The price of intimate love

(sv.)

När vi gör oss ärliga och sårbara i ett kärleksmässigt relationellt närmande för det med sig risken för att bli utsatt för ett avvisande. För det krävs mod, både för den som välkomnar och omfamnar, men också den som avvisar. Att kunna avvisa med uppriktig ärlighet fri från manipulation, martyrskap eller anklagelse. Det samma gäller för den som blir avvisad, hur den klarar av att ta emot det. Förutom att känna starka känslor som sorg och besvikelse kan det utlösa en överdriven reaktion. Vi kanske hanterar det inträffade genom tystnad, vit lögn, besatthet, misstänksamhet eller hämndlysten ilska.  Beteendet blir ändå en flykt och vi kompenserar sårbarhet med falsk makt i båda.

Dessa två risker – att bli avvisad/övergiven och beslutet att tvingas att avvisa/överge – är det intima kärleksrelationella pris för vad det innebär att gå in i en nära relation.

Om vi upplever ångest/obehag i samband med att vi inleder, närmar oss eller befinner oss i en nära relation, kan det behövas en plattform där vi kan laborera, experimentera och närma oss det. Inte sällan bottnar destruktivt beteende i tidigare negativa erfarenheter exempelvis från den tid vi varit små. En plattform där det finns möjlighet att på ett konstruktivt vis arbeta med detta material är psykoterapi.

//

(eng.)

When we make ourselves honest and vulnerable in a loving relationship it brings the risk of being subjected to rejection. For this, it requires courage, both for those who welcome and embrace, but also for those who reject. To be able to reject with sincere honesty free from manipulation, martyrdom or accusation. The same goes for the one who is rejected, how it manages to receive it. In addition to feeling strong emotions such as sadness and disappointment, it can trigger an exaggerated reaction. We may deal with what has happened through silence, white lies, obsession, suspicion or revenge anger. Still, the behavior becomes an escape and we compensate for the vulnerability with false power in both.

These two risks – being rejected / abandoned and the decision to be rejected / abandoned – are the risky price for what it means to enter a close relationship.

If we experience anxiety / discomfort as we begin, approach, or find ourselves in a close relationship, we may need a platform where we can laboratory, experiment and approach it. Often, destructive behavior is based on past negative experiences, for example from the time we were children. One platform where it is possible to constructively work with this material is psychotherapy.

Ett falskt själv / A false self (in order to survive)

Ett falskt själv är, enligt John Bowlby, en skev personlighetsutveckling som är ett negativt resultat när emotionella behov för en individ inte blivit tillfredställda över en tid under längre delar av sin uppväxt. Begreppet har använts för att kunna hitta ett språk för en destruktiv psykologisk utveckling. Mary Ainsworth utvecklade Bowlbys två anknytningsmodeller till fyra: trygg, otrygg-ambivalent, otrygg-undvikande samt desorganiserad anknytning: (taget ur Bowlby 1988: En trygg bas – Kliniska tillämpningar av bindningsteorin”)

“Slutsatsen av denna analys är att blockering av kommunikationen mellan olika delar av eller system inom en personlighet /…/ nu uppfattas som en spegling av en mors särskiljande responser till och kommunikationer med sitt barn. När modern ger välvilliga responser bara till en del av sitt barns emotionella kommunikationer och blundar för eller aktivt avvisar andra, bildas ett mönster för barnet som innebär identifikation med de gynnande responserna och förnekande av de andra. Det är efter dessa linjer som ankytningsteorin förklarar den utveckling som är utmärkande för spänstiga och psykiskt friska personligheter, respektive för personligheter benägna för ångest och depression eller för att utveckla ett falskt själv eller någon annan form av mottaglighet för psykisk ohälsa.”

Ett falskt själv är med andra ord en anpassning till sin anknytning som för med sig att sidor av sig själv förnekas och inte får möjlighet att utvecklas konstruktivt. Mönstret uppstår utifrån våra evolutionära egenskaper. Ett barn måste anpassa sig för att överleva, ha kvar sin omhändertagare. Om det intima samspelet inte fungerar, kan riktningen bli dubbelriktad- mot den vi älskar och bort från det som är problematiskt och skapar rädsla. Det påminner om hur individer hanterar utsattheten av ett övergrepp eller fysisk våldtäkt – då offrets strategi för att överleva har varit att förneka att den varit hjälplöst utsatt. Offret blir alltså “vän” med förövaren, för att stå ut med händelsen och öka chanserna att överleva.

//

(eng.)

According to John Bowlby, a false self is defined by a destructive personality development. A negative result due to emotional needs of an individual that have not been satisfied for a period of time during the early years of childhood. The term has been used in order to find a language for a destructive psychological development. Mary Ainsworth developed Bowlby’s two attachment models to four: safe, insecure-ambivalent, insecure-avoidant, and disorganized attachment.

“The conclusion of this analysis is that blocking communication between different parts or systems within a personality /…/ is now perceived as a reflection of a mother’s distinctive responses to and communications with her child. When the mother gives benevolent responses only partially of their child’s emotional communications and close to or actively reject others, a pattern is formed for the child to identify with the favorable responses and denial of the others. , or for personalities prone to anxiety and depression or to developing a false self or any other form of susceptibility to mental illness. “

In other words, a false self is an adaptation to its caregivers which results in the denial of itself and there for can not develop in a constructive and healthy way. The pattern arises from our evolutionary properties as human beings. A child has to adapt in order to survive, to keep closeness to his caregiver. If the intimate interaction does not work, the direction can be bidirectional – towards the one we love and away from what is problematic and create fear. It is reminiscent of how individuals deal with the vulnerability of an abuse or physical rape – when the victim’s strategy for survival has been to deny that it has been helplessly exposed. The victim thus becomes “friend” with the perpetrator, to endure the incident and increase the chances of survival.

Bowlby vidare till Mikulincer / Bowlby to Mikulincer

(sv.)

En som står med fanan högt i Europa ang. anknytningsteori i förhållande till vuxna är Mikulincer (Isr). Här ang. ett barns långsiktliga reaktion på anknytningstrauma:

Another example is the child of a confused, drug-addicted or grieving parent whose behavior cannot be predicted and who cannot be relied upon to provide comfort. In such cases, the attachment system is reactivated despite deactivating strategies, attachmentrelated needs and worries become simultaneously accessible (hence creating ambivalence), and the child becomes trapped in a cycle of conflict-riddled attempts to meet personal needs while avoiding rejection or mishandling. This condition is similar in some ways to posttraumatic stress disorder (M. J. Horowitz, 1982), which also involves attempts to avoid unwanted thoughts and memories, combined with inability to control intrustions of traumatic memories and hyperaroused emotions.

Vad Mikulincer beskriver här är att anpassningsförmågan hos ett barn fungerar som hanteringsstrategier i samband med traumaupplevelser. Detta har man betraktat hos personer med Posttraumatic Stress Disorder – PTSD – vilket knyter an till min tidigare diskussion om behovet av att vidga synen på begreppen sorg och trauma.

//

(eng.)

One who stands with the banner in Europe in relation to attachment theory in adulthood is Mikulincer (Isr). Here in regard to a child’s long-term reaction to attachment trauma:

“Another example is the child of a confused, drug-addicted or grieving parent whose behavior cannot be predicted and who cannot be relied upon to provide comfort. In such cases, the attachment system is reactivated despite deactivating strategies, attachment-related needs and worries become simultaneously accessible (hence creating ambivalence), and the child becomes trapped in a cycle of conflict-riddled attempts to meet personal needs while avoiding rejection or abuse. This condition is similar in some ways to posttraumatic stress disorder (M. J. Horowitz, 1982), which also involves attempts to avoid unwanted thoughts and memories, combined with inability to control intrusions of traumatic memories and hyperaroused emotions.”

What Mikulincer here describes is that the adaptability of a child functions is coping strategies in connection with trauma experiences. This has been considered in people with Posttraumatic Stress Disorder (PTSD), which is linked to the earlier discussion about the need to broaden our interpretation and reading of the concepts of grief and trauma.

Tor Wennerberg – Vuxenanknytning / Adult Attachment

(sv.)

Ur Tor Wennerberg – Vi är våra relationer (Om anknytningstrauman)

Anknytningstrauman leder som regel till rädsla för närhet till andra människor. Man kan betrakta anknytningstrauman inte bara som trauman som inträffar inom ramen för en anknytningsrelation, utan som trauman som drabbar själva anknytningssystemet. Minns att anknytningen är ett djupt rotat biologiskt behov. Ur ett evolutionärt perspektiv slår anknytningstrauman mot individens förmåga till överlevnad. Anknytningstrauman skadar det trygghetsreglerande systemet och undergräver den traumatiserade personens förmåga att använda relationer för att skapa en känsla av trygghet.

/…/

Följden kan bli ett mönster av defensivt undvikande av mentalisering särskilt i nära relationer: barnet börjat frukta sitt eget medvetande. Traumatiserade fastnar därför i förmentaliserande förhållningssätt, där känslor förblir antingen smärtsamt överväldigande och kaotiska eller plågsamt overkliga och oåtkomliga. Dessa motsatta mönster av mentaliseringsbrist svarar mot uppdelningen av personligheten i återupplevande (EP) och undvikande (ANP) dissocierade delar. 

Ur Tor Wennerberg – Själv & tillsammans : Om anknytning och identitet i relationer: (Om hyperaktiverande anknytningsmodell)

Denna paradoxalt intensifierande affektregleringsstrategi kan ursprungligen ha fungerat väl i relation till en oförutsebart tillgänglig anknytningsperson, men får i senare relationer ofta motsatt verkan och framkallar just den övergivenhet individen söker undkomma. Uppmärksamheten riktas ensidigt mot alla inre tecken på oro, ångest och otrygghet, som också förstärks med hjälp av katastroftankar och ältande, men som Mikulincer och medförfattare (2009) poängterar kan denna uppmärksamhetsstrategi, trots att den förstärker ångest och ilska, fungera som ett försvar mot ännu djupare övergivenhetskänslor: “Det tumult och den distraktion som skapas genom ihärdiga, impulsiva uttryck för smärta, behov och ilska kan rikta uppmärksamhet och energi bort från ett djupare problem: upplevelsen av självet som inte särskilt substantiellt alls och inte förtjänt av någons omsorger. Att uppröras och fånga någons uppmärksamhet kan åtminstone få någonting att hända, och även om detta något är obehagligt så kan det kännas bättre än ingenting – det vill säga bättre än existentiell isolering och värdelöshet” 

/…/

Den hyoeraktiverande strategin består bland annat i en högt uppdriven vaksamhet på minsta tecken på ointresse från partnerns sida: den negativa självbilden gör att individen har svårt att tro på någon annans kärlek, och samtidigt svårt att själv reglera övergivenhetsångesten. Det kan tyckas paradoxalt att den hyperaktiverande strategin, som ju innebär att individen fokuserar på negativa affekttillstånd, samtidigt representerar ett försvar mot tidiga övergivenhetstillstånd. Perspektivet klarnar dock om vi betänker att det ensidiga fokuset på negativa affekter, liksom på negativa hjälplösa självbilder, har till syfte att åstadkomma en upplevd närhet till eller sammansmältning med en annan. Det är just denna upplevda närhet eller sammansmältning, om än laddad med negativa känslor, som uppfattas som det enda som hjälpligt kan stabilisera självet. 

//

(eng.)

Taken from Tor Wennerberg – We Are Our Relationships (About Connection Trauma):

“As a rule, attachment trauma leads to fear of closeness to other people. One can consider the trauma of attachment not only as trauma that occurs within the context of an attachment relationship, but as trauma that affects the attachment system itself. Remember that the link is a deeply rooted biological need. From an evolutionary perspective, attachment trauma beats the individual’s ability to survive. The trauma of attachment damages the security-regulating system and undermines the traumatized person’s ability to use relationships to create a sense of security.

/…/

The result may be a pattern of defensive avoidance of mentalizing especially in close relationships: the child has begun to fear his own consciousness. Therefore, traumatized people get stuck in pre-mentalizing approaches, where emotions remain either painfully overwhelming and chaotic or painfully unreal and inaccessible. These opposite patterns of mentalizing deficiency correspond to the division of personality into reliving (EP) and avoidant (ANP) dissociated parts.”

From Tor Wennerberg – Self & together: About connection and identity in relationships: (About hyper-activating connection model)

“This paradoxically intensifying affect control strategy may have originally worked well in relation to an unpredictably available attachment person, but in later relationships often has the opposite effect and elicits precisely the abandonment the individual seeks to escape. Attention is unilaterally directed to all internal signs of anxiety and insecurity, which are also reinforced by thoughts of disaster and aging, but as Mikulincer and co-authors (2009) point out, this attention strategy, although it intensifies anxiety and anger, can act as a defense against even deeper feelings of abandonment: “The turmoil and distraction created by persistent, impulsive expressions of pain, need and anger can direct attention and energy away from a deeper problem: the experience of the self as not very substantial at all and not deserved by anyone’s caregiver. being upset and catching someone’s attention can at least cause something to happen, and even if this is uncomfortable, it can feel better than nothing – that is, better than existential isolation and worthlessness. ”

/…/

The hypo-activating strategy consists, among other things, of high vigilance on the smallest sign of disinterest on the part of the partner: the negative self-image makes it difficult for the individual to believe in someone else’s love, and at the same time difficult to regulate self-indulgence anxiety. It may seem paradoxical that the hyper-activating strategy, which means that the individual focuses on negative affect states, at the same time represents a defense against early states of abandonment. However, the perspective clarifies if we consider that the one-sided focus on negative effects, as well as on negative helpless self-images, aims to achieve an experienced closeness to or merge with another. It is precisely this perceived closeness or fusion, albeit loaded with negative emotions, that is perceived as the only thing that can help stabilize the self.”