Tag Archives: bowlby

Familjesystemteorin och Murray Bowen / Family System Theory and Murray Bowen

(For english—scroll down) 

Murray Bowen var en psykoterapeut från Washington som ägnade hela sitt liv åt klinisk psykoterapi individuellt men främst med familjer parallellt med sin forskning. Han utvecklade något som först kallades för “Family System Theory” men senare döptes om till The Bowen Family Theory.

Bowens arbete är ett teoretiskt ramverk som ser socialpsykologiska fenomen förankrade i biologi och fysik, ofta verkandes i ett eller flera system. Oftast består systemen av ett eller flera trianglar, där varje hörn representerar en person i ett socialt system. Teorin bygger på st åtta koncept, som mer eller mindre går in i varandra. Detta gör enligt mig teorin något rörigare. Jag tror på att centrera ett eller flera koncept vilket också verkar vara det som hänt över tid.

De två koncept (av åtta) som jag tänker presentera är de mest centrala: “differentiation of self”- differentiering av själv samt “triangles”- trianglar. Det första är det som Tor Wennerberg förenar tillsamnans med anknytningsteorin i sin bok “Själv och tillsammans” som utgavs på svenska 2013. Denna bok rekommenderas varmt.

Bowens övertygelse

Bowen var övertygad om att familjen och den inre psykologiska upplevelsevärlden är för invävda i varandra för att kunna särskiljas som fenomen. Vår sociala funktion i nära relationer är centralt för vår överlevnad där med även vår psykologiska struktur. I kort bygger hela hans perspektiv på det här. Han valde att kalla sitt kliniska arbete för familjepsykoterapi, inte familjeterapi. Detta särskiljde Bowen mot andra psykologer och forskare inom den amerikanska familjeterapi-rörelsen under 1900-talets USA.

Perspektiven som utvecklade hans teori bygger till stor del på observation av klienter och familjer i sitt kliniska arbete. Subjektivitet är centralt även om det är svårt att bevisa. Hur vi emotionellt upplever världen påverkar oss även om upplevelsen stämmer falskt mot verkligheten. De emotionella processer som aktiveras i människor som delar i ett system är således också centrala för att förstå och kunna påverka dess funktion. Genom att bryta ner och särskilja materialet med hjälp av en tredje part kan vi förändra systemets struktur- och således nå social och psykisk hälsa i människor. Allt form av liv har ett emotionellt system, enligt Bowen. Med hjälp av detta system kan vi avgöra hur vi skall agera för att överleva och nå välbefinnande. Emotioner är dock inte nödvändigtvis känslor. Den mesta emotionella reaktiviteten känner vi inte. Men i vårt komplexa nervsystem så har det grav påverkan på oss. Bowen ansåg att för att förstå detta komplexa system av människans sociala psykologi måste teorierna resonera med biologin. Psykisk ohälsa är ett systemfel skapat av social och psykologisk villfarelse.

Trianglar

Triangel är ett begrepp för att förklara emotionella mönster i relationella system mellan människor. Ett triangelsystem består av tre individer och är en slags grundläggande “molekyl” som kan överlappa andra triangelsystem. Ofta utvecklas ett triangelsystem när stress mellan två parter ökat så till den grad att en tredje part behövs för att kunna stabilisera läget. Den är reflexiv, där med går det att förutse konsekvenser när parter påverkas i systemet. Den mest effektiva förändringen i ett system kan ske med hjälp av triangulering, där med kan det också förändras till det sämre. Relationen mellan en terapeut och en individ är på ett sätt en form av triangel, när personen delar med sig av detaljer och upplevelser om specifika relationer i sitt liv. Oftast blir dock ursprungsfamiljen den mest vanliga triangeln som exempel. Ett barn hamnar i kläm mellan två föräldrar som inte kommer överens och blir den stabiliserande faktorn för att stilla friktionen. Problemet blir här stillat, men löses inte upp. Triangeln är där med av dysfunktionell sort. Samma funktionella system kan också användas för att lösa problemet, genom detriangulering- här fungerar systemet konstruktrivt. De andra koncepten som Bowen presenterar i sin teori går mer in på hur detta går till. Det kanske mest centrala verktyget i Bowens teori är- Differentiering av själv.

Differentiering

Differentiering innebär i vilken grad andras emotionella system dras in i våra egna och vice verse. Det handlar alltså om förmågan att särskilja mig själv mot andra personer i ett emotionellt system- detta kallas i andra sammanhang ibland för “individuation” som står i motsats till fusion. Man skiljer också mellan sina tankar och känslor. Vid total fusion och låg differentiering är vi slav under våra känslor- agerar i automatik. Vid hög differentiering agerar vi aktivt och med större medvetenhet där varje persons behov och emotionella material hålls isär. Differentieringen märks tydligast under hög stress och ångest. En destruktiv triangelutveckling har således låg differentiering hos en eller flera parter den utgör. Arbetet börjar i varje enskild individ och målet är hög grad av differentiering i hälsofrämjande arbete, enligt Bowen. Befinner jag mig i ett triangelsystem och dras in i en svår situation med högt tryck av stress och ångest- håller en hög grad av differentiering samtidigt är kvar emotionellt närvarande- så förändras systemet successivt. Det är detta som sker i familjepsykoterapi, enligt Murray Bowen.

Jag har här kort presenterat The Bowen Family Theory som är det andra teoretiska ramverk som jag använder i mitt arbete. Vill du läsa mer rekommenderas litteratur längst ner bland fotnoterna! Vill du komma i kontakt med mig är det bara att höra av dig. Kontaktuppgifter och mer information finns på hemsidan.

/

Murray Bowen was a psychotherapist from Washington who devoted his entire life to clinical psychotherapy individually but primarily with families in parallel with his research. He developed something that was first called “Family System Theory” but later renamed to “The Bowen Family Theory”.

Bowen’s work is a theoretical framework that sees social psychological phenomena related to biology and physics, often acting in one or more systems. Usually the systems consist of one or more triangles, where each corner represents a person in a social system. The theory contains eight concepts, that more or less relates to each other. This, in my opinion, makes the theory somewhat more agile. I believe that centering one or more concepts is easier for pedagogical reasons.

(Swedish)

Two of the concepts that I intend to present is most central to the theory: “differentiation of self” – differentiation of self and “triangles” – triangles. The first is what Tor Wennerberg merge together with Bowlbys attachment theory, in his book called “Self and together” published in Swedish 2013. I highly recommended this book, it is complex and advanced yet easy to grasp. I do not think it has been transleted to english yet.

Bowen’s conviction

Bowen was convinced that the family and the inner psychological experience should be distinguished as phenomena. Our social function in close relationships is central to our survival, including the development of our psychological structure. He chose to call his clinical work “family psychotherapy”, not family therapy. This distinguished Bowen compared to other psychologists and researchers in the US family therapy movement during the 20th century USA. It marks his boldness and tenacity.

Bowlbys perspectives largely rely on observation of clients and their families in his clinical office. Subjectivity is central though it is difficult to scientificly prove. How we emotionally experiessnce the world affects us without demands for truth. The emotional processors that are activated in people that share a family system is thus central for  understanding and being able to access their functional tools. The therapist works as a third part “differentiator”, with the goal of changing the structure of the system and thus the social and mental health of the individuals making it. All kind of life has an emotional system, according to Bowen. This new knowledge helps us determine how we should act to survive and reach welfare. However, emotions are not necessarily emotions. Most emotional reactions are unconcious. Our complex nervous system have a big impact on us. Bowen considered that in order to understand this complex system of human social psychology, the theories must reason with biology. Mental ill-health is a system error created by social and psychological error.

Triangles

Triangle is a concept as a tool to understand patterns in relational systems between people. A triangular system consists of three individuals and is a kind of “basic” molecule that can overlap with other triangular systems. A triangular system is often developed when stress between two parties has increased to that level that one third is needed to be able to stabilize the status. It is reflexive, thus one can predict consequences when parties are affected. The most effective change in a system can be done by means of triangulation, which can also make the status worse. The relationship between a therapist and an individual is a form a triangle. The person shares details and experiences about specific relationships in their life. Most often, however, the original family becomes the most common triangle. A child gets caught in between two parents who do not agree and become the stabilizing factor to avoid friction. The problem is still there, yet not solved. The triangle is there with a dysfunctional variety. The same functional system can also be used to solve the problem, by detriangulation -here the system works constructively. The other concepts that Bowen presents in his theory go into how it goes. It is perhaps one of the most central tools, and that also constitutes the central and perhaps most important concept in Bowen’s theory. Another imponrtant tool in Bowen’s theory is the Differentiation of Self.

Differentiation

Differentiation means the extent to which the emotional system of others enters our own and vice versa. It is about the ability to distinguish myself against other people in my emotional system -in other contexts sometimes this is called “individuation” which is the opposite of “merge”. The concept is distinguishing between thoughts and feelings. In the case of total fusion and low differentiation, we are slaves to our emotional actions, and thus act quick and without reflection. If I find myself in a triangular system and are drawn into a difficult situation with high pressure of stress and anxiety -with a high degree of differentiation and at the same time remains emotionally present -then the system gradually change. This is what happens in family psychotherapy, according to Murray Bowen.

Advertisements

Ett falskt själv

Ett falskt själv är, enligt John Bowlby, en skev personlighetsutveckling som är ett negativt resultat när emotionella behov för en individ inte blivit tillfredställda över en tid under längre delar av sin uppväxt. Begreppet är således centralt när anknytningsteorins olika arbetsmodeller presenteras: trygg, otrygg-ambivalent, otrygg-undvikande samt desorganiserad anknytning: (taget ur Bowlby 1988: En trygg bas – Kliniska tillämpningar av bindningsteorin”)

“Slutsatsen av denna analys är att blockering av kommunikationen mellan olika delar av eller system inom en personlighet /…/ nu uppfattas som en spegling av en mors särskiljande responser till och kommunikationer med sitt barn. När modern ger välvilliga responser bara till en del av sitt barns emotionella kommunikationer och blundar för eller aktivt avvisar andra, bildas ett mönster för barnet som innebär identifikation med de gynnande responserna och förnekande av de andra. Det är efter dessa linjer som ankytningsteorin förklarar den utveckling som är utmärkande för spänstiga och psykiskt friska personligheter, respektive för personligheter benägna för ångest och depression eller för att utveckla ett falskt själv eller någon annan form av mottaglighet för psykisk ohälsa.”

Ett falskt själv är med andra ord en anpassning till sin anknytning som för med sig att sidor av sig själv förnekas och därmed inte utvecklas. Mönstret uppstår av överlevnadsskäl rotad i vår evolutionära historia. Ett barn måste anpassa sig för att ha kvar sin omhändertagare oavsett om kommunikationen och relationen med omhändertaganden är problematisk eller destruktiv. Riktningen är dubbelriktad- mot den vi älskar och bort från det som är problematiskt och skapar rädsla. Fenomenet går att jämföra med utsattheten av övergrepp eller fysisk våldtäkt – då offrets första psykologiska mekanism som behöver upplösas är att erkänna att den varit hjälplös och underkastad. Offret blir alltså “vän” med förövaren, om man skall uttrycka det grovt. Vad har det här för konsekvenser på vår mentala hälsa?

MEDBEROENDE – ENBART MISSBRUKSRELATERAT?

Att vara medberoende förknippas i litteratur, journalistik och mänskliga berättelser, erfarenheter ofta med att ha växt upp med en missbrukande förälder, där den utsatte anpassat sitt beteende över tid till någon som mått psykiskt dåligt och levt i missbruk. Exempelvis är det vanligt att den utsatte har en utomordentligt snabb reflex att tassa på tå runt en närstående. Detta för att undvika obehag och en stark reaktion -skam, hot, våld, psykisk mobbning med mera.

SVTs senaste programserie, ‘Djävulsdansen‘, av Sanna Lundell och Ann Söderlund fokuserar på just detta vilket är ett tecken på att det blir mer lättare att tala om detta. Jag önskar vidga och ompröva detta etablerade begrepp:

Medberoende som fenomen behöver INTE nödvändigtvis ha att göra med en missbrukande anknytning. Utan är enbart ett begrepp som pekar på ett sociopsykiskt resultat ur en destruktivt utvecklande nära relation över tid. Oavsett missbruk eller ej.

En sådan destruktiv relation kan förekomma mellan förälder och barn, framförallt om familjesfären är rigid och sluten där det inte finns utrymme för kontrasterande miljöer, andra anknytningar eller motsvarande som kan ge alternativa perspektiv. Miljön blir vardag som representerar världen där ute.

Ett applicerande teoretiskt perspektiv på detta är anknytningsteorin av den brittiske forskaren och författaren Bowlby (1907 – 1990). Enligt Bowlby bär människan på en djupt evolutionärt grundade sociala överlevnadsmekanismer. Under våra tidiga första levnadsår är vi i behov av social trygghet och stöd för att överleva och utveckla en normal tillit till oss själva och andra människor. Detta gör att anpassningsförmågan är en förutsättning för överlevnad, vilket sätter barnet i stark beroenderelation. sker inte detta samspel i någorlunda harmoni eller på ett konstruktivt vis där barnet lär sig reglera förvirrade känslor eller obehagliga upplevelser utvecklas en relation som yttrar sig destruktivt. Barnet trycker istället (omedvetet) bort sitt förvirrande tillstånd- inte sälllan av skam, värdelöshetskänslor, ambivalens m.m (beroende på omständigheterna och reaktionerna).

Utifrån detta utvecklar vi enligt Bowlby arbetsmodeller i förhållande till att möta oss själva och andra människor nära oss. Modeller blir antingen trygga, otrygga eller en komplex blandning av dom. Målet i denna process är utvecklandet av ett konstruktivt själv, ett barns självförverkligande. Detta innebär att lära sig förmågan att våga stiga ut i den sociala utmanande omvärlden men i kris kunna reglera svåra känslor, eventuellt söka stöd hos andra. I ett sådant scenario fungerar systemet som det ska, och vi kan utveckla goda, fungerande hälsosamma relationer med andra. Denna utveckling är så klart komplicerad.

Att bli medberoende är alltså en mänsklig strategi med överlevnadsmässiga motiv. De system som Bowlby lyfter fram kan alltså få oss att förstå de bidragande orsaker till många närhetsproblem, destruktiva relationer, sökandet av fel partners, rädsla för närhet, sexberoende, missbruk eller andra problem en människa upplever i sitt vuxna liv.

Anknytningsmodeller

Hur kan någon förändra sina anknytningsmodeller? Jag tror att det är omöjligt att bli helt trygg, men jag kan lära mig att förhålla mig till min otrygghet på ett sätt som gör att den inte tar över och styr mitt känsloreglerande. Detta tror jag tar tid och kräver disciplinerat arbete.

Men hur?

Genom nya relationella erfarenheter och ny kunskap. Nya relationella erfarenheter kan ske på olika sätt. Det kan vara vänner, bekanta men kanske framförallt de närmsta – partner, föräldrar, syskon, nära vänner.

Om jag ändrar hur jag agerar och bemöter mina relationer så kommer jag omvärdera mitt sätt att se på hur jag relaterar mig till andra människor. Jag blir aktör i stället för hjälplös åskådare. Även min terapeut är en ny relationell erfarenhet som jag kan påverka.

Men vad mer?

Genom böcker, föreläsningar, artiklar och annat kunskapsintagande. Läs om andras erfarenheter, andras upplevelser. Men ta inget för givet som sanningar. Alla har sin egen subjektiv upplevelse. Ångest har en unik mening och via ny erfarenhet och ett närmande av det som är meningsfullt öppnas våra dörrar till förändring.

Att få ångest i relationer är komplext och svårt, eftersom kärlek och tillit är något som vi automatiskt söker oss till. Om kärlek förknippas med ångest så förstår kroppen inte vilket beslut den skall ta: Skall jag stanna eller gå? Våra känslonerver är antenner för de vägar vi väljer att gå. Det är inte meningen att vi skall bli rädda för den som skyddar oss. Men när ändå detta sker, och dessutom kanske över tid blir våra arbetsmodeller dysfunktionella. Om vi i framtiden vill kunna se förändring så måste vi arbeta målmedvetet och hårt -varje dag, vecka, månad och kanske i flera år. För att bli av med skammen måste vi börja med att sluta orsaka ny och sedan långsamt börja ta itu med den gamla.

Nuläget i Sverige

På hemsidan ‘Vuxna barn till Narcisstiska Föräldrar’ diskuteras diagnosen ‘Komplex traumatisering’, om att vi i Sverige inte täcker detta begrepp i den offentliga psykvården. I Attachment – New Directions in Psychotherapy and Relational Psychoanalysis har man flaggat om att traumabegreppet behöver vidgas och förstås på ett djupare plan än det för närvarande gör i många länder. Jag tror det här är en viktig nyckel för att mer effektivt minska psykisk ohälsa.

“I Sverige har man har i viss utsträckning byggt upp verksamheter som erbjuder ett varierat utbud av multimodal och fasspecifik behandling till människor som traumatiserats svårt som vuxna. Motsvarande insatser som riktas till människor som lider av komplex PTSD (C-PTSD) och har svåra anknytningstrauman är mycket små inom den offentligt finansierade hälso- och sjukvården. Det finns behov av att identifiera olika behandlingsstrategier och tekniker för komplexa traumatiska stresstillstånd där man explicit formulerar filosofin bakom varje behandlingsmodell och mål för varje terapeutiskt skede.

/…/

De värderingar som formulerats av redaktionen för tidskriften Attachment – New Directions in Psychotherapy and Relational Psychoanalysis är:

  • Vi tror att psykiska problem har sitt ursprung i anknytningsrelationer som skadats eller brustit i början av livet och bäst behandlas i en längre mänsklig relation.
  • Anknytningsrelationer formas i samhällen där det finns fattigdom, diskriminering och social ojämlikhet. Människan påverkas även av sina sociala villkor och dessa effekter behöver erkännas.
  • Psykoterapi bör vara tillgänglig för alla, och ur ett anknytningsperspektiv speciellt för dem som diskrimineras eller beskrivs som ”olämpliga” för behandling.
  • Psykoterapi måste ges med respekt, värme, öppenhet, en vilja att interagera och relatera, och vara fri från diskriminering.
  • De som har tystats, som inte tillfrågats om sina erfarenheter och överlevnadsstrateger, måste få sin verklighet erkänd och inte patologiserad.”

Din berättelse om svår anknytning i vuxenlivet

Jag är intresserad av människors berättelser och erfarenheter av anknytning i vuxenlivet. Om du bär på en sådan och vill dela med dig anonymt av den kan du skriva till vuxenanknytning at gmail.com. Vi har alla olika upplevelser och förhållningssätt vilket gör att svårigheterna yttrar sig på olika sätt. Om du skickar din berättelse skulle jag vilja posta den anonymt här på bloggen för att bidra till att avstigmatisera ämnet. Att erkänna för sig själv och andra att man har anknytningssvårigheter kan vara svårt. Våra modeller för att möta andra (samt därigenom oss själva) och reglera energi bildas tidigt och fortlöper i livet vilket innebär att det kan ta tid innan en person upptäcker problemet. Ett trauma kan vara subtilt, ha pågått länge och bidra till förnekelse. En annan anledning kan vara att det är svårt att möta något som avviker från vårt vanliga sätt att hantera situationer. Våra strategier är en varna, har länge varit vardag. Systemet behöver tränas om.

Ofta läser jag texter om hur man blivit utsatt i en destruktiv nära relation men sällan några berättelser från båda parter i relationen, troligtvis på grund av dess starka laddning av skam. Har du en berättelse att dela med dig av? Hör gärna av dig!

 

Bowlby vidare till Mikulincer

En som står med fanan högt i Europa ang. anknytningsteori i förhållande till vuxna är Mikulincer (Isr). Här ang. ett barns långsiktliga reaktion på anknytningstrauma:

Another example is the child of a confused, drug-addicted or grieving parent whose behavior cannot be predicted and who cannot be relied upon to provide comfort. In such cases, the attachment system is reactivated despite deactivating strategies, attachmentrelated needs and worries become simultaneously accessible (hence creating ambivalence), and the child becomes trapped in a cycle of conflict-riddled attempts to meet personal needs while avoiding rejection or mishandling. This condition is similar in some ways to posttraumatic stress disorder (M. J. Horowitz, 1982), which also involves attempts to avoid unwanted thoughts and memories, combined with inability to control intrustions of traumatic memories and hyperaroused emotions.

Vad Mikulincer beskriver här är att anpassningsförmågan hos ett barn fungerar som hanteringsstrategier i samband med traumaupplevelser. Detta har man betraktat hos personer med Posttraumatic Stress Disorder – PTSD – vilket knyter an min diskussion tidigare på bloggen att vidga synen på begreppen sorg och trauma.