Tag Archives: FÖRÄNDRING

Changing emotion with another emotion

Leslie Greenberg förklarar hur vi kan bryta oss loss ur rädsla med hjälp av nya känslor som tidigare inte varit nära till hands. Emotion Focused Therapy har inte hittat dagens ljus i Sverige riktigt, men flera terapiformer berör liknande fenomen. Frågan som hela tiden bör ställas är hur lyssnar vi till individers behov och erfarenheter för att veckla ut ens komplexa spektrum och resurs till plats för växande och förändring?

Advertisements

Att vara fri

I “Frihet och öde” redogör och diskuterar Rollo May vad som är frihet och vad som är ett öde. Även om boken kan kännas inaktuell nyanserar den många viktiga punkter  hur människan bygger sin identitet och hur maktförhållanden kan osynliggöras i förhållande till att vara en fri människa. Han pratar om frihet som ett föränderligt flöde:

“Friheten återskapar sig ständigt, ger upphov till sig själv. Friheten är, som vi har funnit, förmågan att överskrida sin egen natur.”

Om vi ålar oss ur det intellektuella filosofiska höljet så kan man skriva om detta till att frihet är en process bestående av där du själv agerar för att förändra en situation eller ett läge där du själv ingår. Alltså en energi till förändring som individen använder och där friheten är förmågan att förändra utifrån denna energikälla. Även om du av olika omständigheter är maktlös, så kan du bära friheten att förstå maktförhållandet, och att en möjlighet finns till förändring. Är du fri mentalt, så är du en fri människa, ÄVEN om du för tillfället är en slav i ett koncentrationsläger eller förvirrat ångestfylld för att du inte kunnat agera som du kanske någonstans innerst inne velat göra:

“/…/ genom att ha övervägt och förkastat en förändring har individen ändå förändrats. /…/ Friheten är alltid en paradox, som Dostojevskij förklarar: “/…/ en fråga om hur vi förhåller oss till våra gränser, hur vi använder vår bestämmelse, vårt öde i vårt dagliga liv.””

Makt kan te sig på de mest subtila vis. Att vara medberoende är exempelvis att vara i underläge. Du står i beroende till en annan människa, vare sig den lever eller inte. Detta är ett exempel på att inte vara fri. Att bli medveten om maktförhållandet är ett steg mot frihet. Att vara fri är att kunna förstå maktförhållandet, känna det i kroppen både emotionellt och fysiskt, men att medvetet kunna agera i förhållandet. Att uppleva sina inre och yttre möjligheter på ett kroppsligt (fysiskt), emotionellt (känslomässigt) och teoretiskt (kunskapsmässigt) plan. Problemet är att det kan vara djupt smärtsamt att på dessa tre plan ta till sig det faktum att man är eller har varit i ett utsatt maktunderläge. Det är därför traumats mekanismer teer sig så komplicerade. En sida i oss vill dras till det jobbiga för att rätta till det som blivit fel. En annan vill undvika det. Två motstridiga viljor etableras. Resultatet är förvirring och kaos. Kaoset behöver därför redas ut, och det första steget är tyvärr att gå tillbaka till såret där friheten på alla sätt befann sig i sin frånvaro. Men enbart detta räcker inte. Vi behöver en förankring från nuet, som kan reda ut kaoset och förstå det i en ny dimension. Först här sker en möjlighet till läkning.

Vad som utgör dessa steg är komplicerat, och vägen dit är individuell. Poängen är att mekanismerna är universella. För den som önskar förändring behövs en plattform där man över en längre tid målmedvetet kan arbeta med problemet och initiativet för detta krävs vilja och mod.

Målet med psykoterapi – ett flytande tillstånd i självet

Dr. Robin Carhart-Harris från brittiska “Neuropsychopharmacology Unit” i London förklarar sin forskning i den kontroversiella frågan om psykadeliska substanser kan vara användbart i psykoterapi mot depression, beroende och andra rigida problem och beteendemönster.

Vårt mänskliga psyke befinner sig i sitt normala läge i ett strukturerat tillstånd. I psykoterapi vill man bort i från detta för att kunna förändra sitt själv och därmed välmående. Målet uttrycks på samma vis i olika typer av traditioner och tekniker,. I KBT arbetar man främst i successiv konfrontration med upplevelser av rädsla. I psykoanalys pratar man om att från jaget och överjaget närma sig det undermedvetna för att överbrygga dom. I hypnos pratar man om ett tillstånd, “ego-state”, som man vill befinna sig i för att dörrar skall kunna öppnas till plats för en djupare inre mer hälsosam inre psykologisk uppfattning. I Coherence Therapy binder man och ersätter emotionella minnen- via upplevelsebaserad terapi i vissa specifika stegande processer. I integrationsterapi försöker man uppleva sitt inre barn för att integrera förståelse och låta det växa.

Det gemensamma verktyget hos dessa är att lura hjärnan bort från etablerade mönster och hinder för att kunna komma åt och förändra redan klargjorda slutsatser. Detta är också en del av verktygen i Socialpsykologisk Vård. Hållningen är ickeintellektuell, och detta lyfter Carhart-Harris fram i videon som ett viktigt förhållningssätt. Intellektuell förståelse av fenomen och företeelser är positivt i det pedagogiska klassrummet och när man sitter och läser sin bok men riskerar att vara kontraproduktivt i psykoterapi, då hjärnans behov av att övergripa förståelse tyvärr kan bli murar och hinder för att kunna förändra etablerade mönster och inre bilder

Anknytningsmodeller

Hur kan någon förändra sina anknytningsmodeller? Jag tror att det är omöjligt att bli helt trygg, men jag kan lära mig att förhålla mig till min otrygghet på ett sätt som gör att den inte tar över och styr mitt känsloreglerande. Detta tror jag tar tid och kräver disciplinerat arbete.

Men hur?

Genom nya relationella erfarenheter och ny kunskap. Nya relationella erfarenheter kan ske på olika sätt. Det kan vara vänner, bekanta men kanske framförallt de närmsta – partner, föräldrar, syskon, nära vänner.

Om jag ändrar hur jag agerar och bemöter mina relationer så kommer jag omvärdera mitt sätt att se på hur jag relaterar mig till andra människor. Jag blir aktör i stället för hjälplös åskådare. Även min terapeut är en ny relationell erfarenhet som jag kan påverka.

Men vad mer?

Genom böcker, föreläsningar, artiklar och annat kunskapsintagande. Läs om andras erfarenheter, andras upplevelser. Men ta inget för givet som sanningar. Alla har sin egen subjektiv upplevelse. Ångest har en unik mening och via ny erfarenhet och ett närmande av det som är meningsfullt öppnas våra dörrar till förändring.

Att få ångest i relationer är komplext och svårt, eftersom kärlek och tillit är något som vi automatiskt söker oss till. Om kärlek förknippas med ångest så förstår kroppen inte vilket beslut den skall ta: Skall jag stanna eller gå? Våra känslonerver är antenner för de vägar vi väljer att gå. Det är inte meningen att vi skall bli rädda för den som skyddar oss. Men när ändå detta sker, och dessutom kanske över tid blir våra arbetsmodeller dysfunktionella. Om vi i framtiden vill kunna se förändring så måste vi arbeta målmedvetet och hårt -varje dag, vecka, månad och kanske i flera år. För att bli av med skammen måste vi börja med att sluta orsaka ny och sedan långsamt börja ta itu med den gamla.