Tag Archives: Makt

Förenkling – ett försvar mot en komplex verklighet

2016 går mot sitt slut, och jag vill tacka alla som tagit sig tid att läsa innehållet på denna blogg samt önska er en God Jul och ett Gott Nytt År. Vill också tacka mina klienter från detta året som jag fått privilegiet att arbeta med i min nya verksamhet – det har varit berikande och jag kommer fortsätta ta emot förfrågningar om utrymme finns. Arbetat fortsätter, och så även denna blogg! Vi lever i en tid av förändring och detta inlägg kommer handla om något annat än intimitet och anknytning men som har likheter

Strukturen på vårt samhälle befinner sig i radikal förändring. Information kommuniceras på ett annat sätt sedan internet och smartphones revolutionerade våra medium. Produktion har sedan industriella revolutionen allt mer förflyttats från väst till öst. Tidigare nationer som levt i fattigdom och begränsning har blivit lika om inte större industrier. Facbook och Instagram dominerar våra sociala liv på allt från våra arbetsplatser, skolor till familjer. Alla påverkas, både barn och vuxna. Allt detta har mycket stora konkreta effekter på vårt samhälle socialt och tekniskt. Hur hanterar vi det? Genom omfamning och öppenhet eller isolation? Både och, om vi läser nyheter om det som sker och debatter om det som pratas

Det är lätt att gå den enkla vägen, att göra det som är bekvämt och utesluter risktagande och blottande. I en intim relation via besatthet eller/och avstängning. I samhället via glorifiering/förenkling eller/och isolation/murar. Här är några ytterlighetsexempel på hur det kan låta: “Tekniken är skadlig!”, “Kapitalismen skadar oss!” “Islam är en ond religion!”, “Vår yttrandefrihet håller på och dö!”, “Apple och Google är onda företag som vill kontrollera oss!”, “Ryssland är djävulens kommunistfascistiska påfund!”, “Släpp inte in någon i vårt land! Det kommer bli kaos!”

Ett samarbete, att möta upp skulle innebära en risk att vi skadar oss. Att helt omfamna miljöfrågan kring jordens resurser skulle kanske innebära att vår nation inte kan vara en del av de industrier som smörjer det globala ekonomiska maskineriet. Ett blottande av ett motiv kanske skulle innebära att någon lämnar oss, inte vill ha med oss att göra längre

Märker ni att detta lika väl skulle kunna handla om en nära relation? 

Också här handlar det delvis om självrespekt och att våga visa sina behov, sin plats men samtidigt vara öppen för en annans. Vem i kongressen vågar ställa sig upp och kritisera den nation som bär störst makt i rummet men samtidigt vara öppen för en kompromiss? Det är så klart fler faktorer som spelar in när det handlar om maktpositionella i tjänst för en nation, MEN det finns likheter. Risktagandet finns i båda scenarior att bli avfärdad, att bli ensamma, att förlora efter resultatet

Alla människor vill ha mat, närhet, tak över huvudet och kontroll över vår kropp och hälsa. Resten varierar. Men det är uppenbart att tilliten tyvärr har brustit hos många. Likgiltlighet blir fundamentalism. Fundamentalism blir våld. Våld blir död. Död blir sorg, Om den bearbetas. Vad blir den annars? Likgiltlighet, bitterhet, isolation, hat osv. Cirkeln har börjat om. Frågorna ställs än en gång: Hur svarar vi på det som händer? Tar vi ansvar? Visar vi kärnan av vad det är vi behöver? Är vi uppriktiga? Lyssnar vi på kärnan av vad den andra parten behöver? Ställer vi uppriktiga frågor? Vad bottnar problemet eller konflikten i egentligen?

Advertisements

Priset av att vara aktivt nyfiken på dig själv och den andre

“Viljan att ändra och styra sin partner är en vanlig konfliktkälla. Men den maktkampen leder sällan till utveckling för någon. Psykologen Tor Wennerberg förklarar varför lösningen i stället är att satsa på att bekräfta sig själv.”

Utveckla dig själv för relationens skull

I artikeln från Svenska Dagbladet berättar Tor Wennerberg om vad det är att ta ansvar för sina behov och visa det för den andre i stället för att driva maktkamp. Det kostar att vara intim, för i vår sekulära tid vet de flesta om att vi en dag kommer att förlora den andre. Där med minskas en eventuell ångest inför döden. Men en konstruktiv väg blir omöjlig att bereda om kampen inte förs med ansvar och utifrån en själv.

“Det kostar att vara aktivt nyfiken på vad som finns i någon annans inre värld. Hjärnan väljer ofta minsta motståndets lag, det är energibesparande. Relationer kräver tid.”

Detta kan för många vara en svår och livslång process. Med en grovt otrygg anknytning i grunden kan motståndet upplevas som en fråga om liv och död. Men vägen blir mer klar och lättare att hantera om vi tar ansvar för våra egna svårigheter, utan att blanda in den andre som i sin tur leder till sammansmältning, maktspel och skuld. En motsatt version är undvikande distansering i form av avstängning, förträngning, beroende m.m. som i sin tur urholkar relationen fast från ett omvänt håll.

Personlig utveckling och sund intimitet kostar tid, mod och hårt arbete. Stagnation och osund intimitet kostar ingenting men ger andra konsekvenser. Vad väljer du?

P1 Tendens, Män om patriarkatet

Det finns många sätt att närma sig komplexiteten i ursprunget hos människors drivkrafter, sanningar och motiv. Mia Blomgrens nya serie – ‘Män om patriarkatet’ – gör detta med patriarkatets objektiv. Det är en fin serie som försöka sudda ut rubrikens laddning och faktiskt närma sig ämnet på ett personligt djupare plan. Det är inte oväntat att programserien stundtals svävar ut då ämnet är stort och innefattar många sociologiska och psykologiska aspekter. På denna blogg har jag zoomat in på begrepp som självkänsla, roller, familjeförhållanden, makt, missbruk av makt, integritet m.m och i det finns det likheter med Mia Blomgrens radioserie.

Vad som särskilt gjorde mig uppmärksam var att många av personerna i serien som intervjuas talar om egna personliga erfarenheter som viktiga faktorer till deras inre känsloliv. Det kan tyckas självklart när man läser det, men ofta i verkligheten bakom många människors motiv och drivkrafter tror jag detta döljs medvetet och omedvetet genom handlingar, beslut, val, fobier, påståenden med mera. Anders talar om sin relation till sin mamma som fortfarande letar sig kvar, att det manliga behovet av kontroll bottnar i ett barn som febrilt kämpar för att kompensera sina känslor av övergivelse och brist på kapacitet. Jocke talar om det personliga ansvarstagandet, att våga titta in och observera, se sin egen roll och sitt bidrag till det som sker. Därigenom blir man “snäll mot sig själv” (Återigen: självkänsla. Hatet mot kvinnor – hatet mot sig själv? Vart går gränsen?) Hur kommer man i kontakt med sin egentliga historia, bort från projicering och fråntagandet av ansvar? Varför är denna försvarsmekanism så stark? Morgan kan fortfarande inte ha en normal relation med en kvinna, älskar att vara ensam och har efter ett sista misslyckande försök 2005 tagit beslutet att för gott bo i en stuga ensam uppe i Norrland. Det är när vi närmar oss hans intima relationer som intervjun på verkligt hettar till och Morgans röst skiftar.

Det får mig att fundera på om det enskilt verkligen kan ha att göra med patriarkatet? Jag förstå att några faktorer är kulturella strukturer och konventioner som bidragit till många människors berättelser, men är detta enskilda skäl till att en människa flyttar till en stuga i Norrland och bestämmer sig för att skärma av sig? Vad mer finns det i människors upplevelser och berättelser? Av min erfarenhet, i samtal med andra och vad jag läst är det ofta här man landar – i den egna personens berättelse och sanning, hur personen ser på sig själv och sin omvärld när vi pratar om något laddat vad än ämnet är. I stället för att ställa den omöjliga frågan – hur kan det komma sig? – så ställer jag frågan: Hur kan vi komma åt våra inre personliga berättelser och erfarenheter för att växa som individer? Hur kan vi känna mening, enhetlighet och sammanhang för att kunna ta ansvar och därmed respektera oss själva, andra och ur det nå välmående och psykisk god hälsa?

Länk till programserien av Mia Blomgren