Tag Archives: SCHIZOFRENI

3: Psykiatri i Norden (Gäst: Jaakko Seikkula)

Med utgångspunkt i den aktuella debatt som förts mellan socialstyrelsen och psykoterapiforskare angående de nya riktlinjerna för behandling av ångest och depression ställs frågorna: Vad främjar återhämtning vid grov psykisk ohälsa? Hur mycket påverkar behandlingsform och metodik? Vad kan de nya riktlinjerna ha för konsekvenser på det psykiatriska fältet?

För att komma närmare det har vi med oss Jaakko Seikkula som är Professor i psykoterapi på Universitetet i Jyväskylä, klinisk psykolog och familjeterapeut. Han har arbetat kliniskt och forskat i över 30 år tillsammans med individer i grov psykisk ohälsa

Advertisements

J. CULLBERG OCH ÖPPEN DIALOG

Varför är dialog och den sociala gruppen viktig för våra mentala strukturer och strategier?

Johan Cullberg har varit och är en central person inom svensk psykiatri. Självbiografin, som utgavs för sju år sedan, är en intressant, ödmjuk och personlig läsning för den som är nyfiken på hur det psykodynamiska psykoterapifältet rört sig i Sverige sedan dess korta blommande tid under 70-talet (senare började det betingade forskningsbaserade fältet allt mer ta plats). Vi får också en skrämmande inblick i hur grova psykiatriska diagnoser behandlats förr i tiden (och i viss mån fortfarande gör). Johans storebror Erland blir akut psykiskt sjuk med vanföreställningar, röster och hypomani.

Hur behandlar man schizofreni? Frågan är svår och tillståndet fyllt av skam – att bli vad allmänheten förknippar med “galen”. Många använder begreppet schizofreni slarvigt, ex. att någon är “schizofren”. Detta tror jag är riskabelt, och ökar tabut. Att “vara schizofreni” förknippar det med en inneboende personlighet. Myten om att det innefattar en klyvning av psyket – man har en ‘multipersonlighetsstörning’ – är falsk. Istället bör vi tala om det som ett tillstånd, skov. Precis som depression eller maniska perioder för individer med bipolära svårigheter.

Jag tror att psykisk ohälsa är ett komplext fält inom vård som kräver mångdimensionella perspektiv. Tillstånden är individuella, precis som människors personligheter är. Det finns ett projekt i Happaranda/Kemi som kallas för “Öppen Dialog”, där psykiatrisk vård bedrivs utifrån en annorlunda modell. Detta perspektiv lyfter aktivt fram respekt och konkreta praktiska hållpunkter. Några utav de främsta reglerna är att (1) Den som ringer och söker hjälp skall få träffa en läkare/psykiatriker inom 24 timmar, (2) att kommunikation som sker om patienten skall ske med patienten och med så många av de berörande hos personalen som möjligt. Personalen jobbar ofta i grupp, där ett flerdimensionellt perspektiv får ta plats till utrymme för samtal och dialog. Alla beslut tas gemensamt och transparens är något man strävar efter. Många av sessionerna sker i grupp, ex. både med läkare, psykolog och t.o.m verksamhetsledaren. Personalen märker- att efter denna arbetsmodell så händer något med människorna de tidigare inte sett. Individerna får snabbt fram egna resurser vilket främjar hälsa och en behandling med respekt och elasticitet.

Detta arbetssätt är sällsynt och jag tror allmänpsykiatrin skulle kunna utvecklas mer åt denna riktning. Det handlar inte om att utesluta medicinering eller undvika diagnoser utan att arbeta med öppen- och lyhördhet inför maktförhållandet en institution besitter. Man riskerar annars att fastna och kronifiera människor.

För mer information om Öppen Dialog:

Länk till artikel av Jaakko Seikkula & Mary E. Olson