Tag Archives: SVERIGE

Changing emotion with another emotion

Leslie Greenberg förklarar hur vi kan bryta oss loss ur rädsla med hjälp av nya känslor som tidigare inte varit nära till hands. Emotion Focused Therapy har inte hittat dagens ljus i Sverige riktigt, men flera terapiformer berör liknande fenomen. Frågan som hela tiden bör ställas är hur lyssnar vi till individers behov och erfarenheter för att veckla ut ens komplexa spektrum och resurs till plats för växande och förändring?

Advertisements

Psykoterapi via landsting och kommun – vilken behandling erbjuds?

En äldre radio-essä sändes nyligen på P1 och blir aktuell i förhållande till Socialstyrelsens senaste riktlinjer för behandling av depression och ångest, som hårt kritiserats av ett flertal yrkespersoner i Norden. Den tar upp och jämför Sverige med nära grannländer i Europa – hur arbetar man med psykoterapeutisk behandling och vad grundar respektive land sitt utbud på för forskning?

Länk till radioinslaget

Vansinnets diagnoser

Jag har tidigare på den här bloggen tagit upp Fredrik Svenaeus bok ‘Homo Patologicus’ om diagnostisering i vår samtid och hur det kan påverka vårt sätt att se på oss själva. Även Malin Hildebrand Karlén nyanserar och ställer frågor kring diagnoserna i vår tid jämfört med förr och hur det på olika sätt påverkar dagens psykiatri. Hon går i sin senaste bok, ‘Vansinnets diagnoser’, skarpt igenom de senaste 200 åren och hur den svenska psykiatrins rötter sett och ser ut idag. Frågor som hon ställer är bl.a: ‘Vilka typer av beteenden och känsloupplevelser har under dessa 200 år av psykiatriska diagnoser alltid setts som vansinniga?’ ‘Vilka har endast inkluderats i vansinnets diagnoser vid vissa tidpunkter och, inte minst: Vad kan den historiska (in)stabiliteten bero på?’

Jag rekommenderar boken till alla som är vill få en historisk överblick över hur synen på vansinne utvecklats över tid och svensk psykiatrisk historia. Särskilt skulle jag vilja lyfta fram hennes:

(1) nyanserade empatiska syn på psykisk ohälsa

(2) syn på hur centralt det är att se en patient med psykiska problem som en individ med en egen unik berättelse

(3) kritik att psykiatrin idag behöver få ett mångdimensionellt perspektiv på vilka verktyg och metoder man behöver för att bedöma och behandla psykisk ohälsa idag.

Det räcker inte med en metod som applikation utan det behövs en flexibel och lyhörd nyfikenhet inför varje patients historia och vad som kan lämpa sig bäst för just den personens problematik. Citat nedan angående när medicinsk metodologi applicerades på psykiska sjukdomar:

‘Det var dock långt mer problematiskt att använda en sådan medicinsk metodologi på vansinne, att kategorisera och betrakta fenomenets varierande uttryck i ett klassiskt sjukdomsperspektiv, än för de somatiska sjukdomarna. Detta är fortfarande ett aktuellt och allvarligt problem som rör djupa ontologiska frågeställningar inom psykiatrin, eftersom problematiken ifrågasätter psykiatrins idag dominerande biomedicinska metodologi och teori.

/…/

Framförallt undanskymmer diagnosens individ- och symptomfokus dennes relationer med sin omgivning – på det sätt personen är, agerar och reagerar (mot sig själv och andra), i sin livsvärld. Diagnoser som används inom svensk psykiatri idag (DMS-systemet) syftar till att identifiera generella patologiska tillstånd och icke-funktionella beteenden hos en person, istället för att sätta ljus på lidandeframkallande processer i individens livsvärld, det vill säga på dennes intrapsykiska mönster, social interaktionsmönster samt på stressorer som finns i dennes historia och aktuella livssituation som skapat och/eller upprätthåller lidandet och symptomen. Fokus på process och interaktion/relation (med sig själv och andra) är viktiga perspektiv som tidigare lyfts fram som centrala för förståelse av psykiskt lidande men i dagens diagnoser spelar detta perspektiv en minst sagt undanskymd roll.’

“ONE SIZE FITS ALL”

Här nedan följer en länk till en mycket detaljerad beskrivning hur en specifik psykoterapeutisk metod de senaste åren standardiserat den öppna psykiatrivården i Sverige:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=5104224

“Från att ha bedrivits av legitimerade psykoterapeuter med uppemot 8 års utbildning, börjar terapi ges av sjuksköterskor och annan vårdpersonal som snabbskolats i KBT. De första två åren är minimikravet för att få regeringens bidrag att behandlaren har fem veckors påbyggnadsstudier i KBT.

/…/

– När de här pengarna kom till vårdcentralerna så innebar det om de istället för att ta mig tog en person som inte var legitimerad men som hade en kortare kurs i KBT så slogs jag ut av den personen, fast jag hade jobbat i över 30 år.”

Med blick för det komplexa och specifika …

Ur tidskriften Psykoterapi #1, 2014

“Trots att rehabiliteringsgarantin inte kommer att förändras under 2014 anser jag att en försiktigt gynnsam vind råder. Tiden talar helt enkelt för psykodynamisk psykoterapi. Regeringen har gjort en stor ensidig satsning KBT, där alla uppföljningar och utvärderingar idag visar att ingenting blev som man hade tänkt och goda resultat lyser med sin frånvaro. I själva verket är resultaten av satsningen katastrofala.
Det beror inte på att det är något fel med KBT som metod. Det handlar i stället om bristen på mångfald och ett ensidigt val av metod, samtidigt som man både inom garantin och inom psykiatrin överordnat metodvalet före kompetens. Något Sverige i princip är ensamma om i Europa. Forskning visar tydligt att en metod med ett fixerat antal behandlingstillfällen, som är lika för alla patienter, inte passar alla. I stället handlar det om att psykisk problematik är komplex och specifik och att valet av behandlingsmetod måste anpassas till patienten, inte tvärtom. Att terapeutens utbildning, skicklighet och engagemang är av avgörande betydelse för behandlingsresultatet.”

– Eva Marie Eneroth Säll